Till en början framstår bok en aningen långsam, men tar snabbt fart. I boken får man följa Smith, John och en smal människa med det konstiga namnet Slankis, i sökandet efter en bättre framtid. Jorden har utplånats och kvar finns bara några få människor. I sökande efter nya platser att bo börjar man hitta tidningar och dylikt som är skapad efter domedagen. Snart börjar sanningen om att jorden fortfarande lever att krypa fram. Problemet är att man inte kan hitta en enda människa, förutom ett litet barn som inte kan tala.
Skräcken lyser inte med sin frånvaro, utan ibland känns det även som om det ska komma ut ur boken. Utan att säga allt för mycket så finns det mycket med i boken som är ganska övernaturligt men väldigt ruggigt. Det fanns de stunder då jag, av rädsla, la undan boken.
Boken tar även upp en mängd exenstiella frågor och anspelar alltså inte bara på skräck och förödelse.
Ibland uppfattar jag meningar som inte känns helt grammatiskt rätt utan som har ett haltande språk. Men även tack vare denna karaktärsbrist så finner jag bok värd att läsa.
|
(41 år)