Frank har inte hittat sin plats i dagens samhälle. Han är en bitter, sargad och kvinnoföraktande konstnärssjäl som ägnar dagarna åt alkohol, kvinnoförnedrande porrkonsumtion och nostalgiska tillbakablickar på sina egna golden days på 80-talet. Emellanåt målar han några tavlor. Alltid samma motiv - dessa vindpinade träd.
Alkoholen dövar och porren eggar. Tillbakablickarna tröstar och målandet sörjer för brödfödan. Men inget av det skänker någon varaktig tillfredsställelse. I bakvattnet skvalpar ett självförakt som är svårt att fly undan. Han lever fullständigt ohållbart - och han vet om det.
Han har en religiös vän som regelbundet försöker frälsa hans förtappade själ. Och även om Frank själv är troende så är han inte intresserad av den sortens framkrystade godhet som hans vän påtvingar honom.
När Sigrid kommer in i hans liv är det något som förändras. Hon är inte en man. Men han ser henne inte heller som en kvinna. För honom är hon könlös. Och det är bara då han kan uthärda hennes närvaro.
Resten av berättelsen byggs sedan skickligt upp mot ett crescendo som är både spännande, olustigt och nervpirrande.
Frank är en viktig bok om svåra frågor. Den lyfter ut porrens skadliga inverkan i ljuset och tvingar läsaren att förhålla sig till det. Men i lika stor utsträckning behandlar den existentiella frågor, människors drivkrafter och hur man kan finna en mening med allt.
Det som möjligtvis skiljer Frank från andra män i liknande förhållande är att han har en intellektuell kapacitet som gör att han kan företa en mental resa. Och det är möjligheten att företa den mentala resan som gör boken mycket läsvärd!
Boken är skriven i jag-form och saknar kapitelindelning. Ett ovanligt grepp men man vänjer sig snabbt vid det obrutna flödet. Som läsare uppskattar jag greppet.
|
(42 år)