Detta är första boken av två stycken trilogier. Jag kan varmt rekommendera alla sex böckerna till alla fantasyvänner.
Jag skall snabbt jämföra denna trilogi med sagan om ringen för att ge lite vägledning kring om man skall välja att läsa denna bok/trilogi eller inte.
Tolkien och Donaldson har 2 helt olika stilar.
Medan Tolkien kan lägga hur många sidor som helst på att beskriva en plats eller miljö så är Donaldson mkt mera sparsmakad. Han kan tom uppfattas som svepande i sina miljöbeskrivningar och lämnar till läsaren att fylla i mkt.
Personligen föredrar jag det sistnämda då jag tycker Tolkien ibland går över styr med sitt detaljbeskrivande.
En annan stor skillnad är karaktärerna. Hos Tolkien är alla karaktärer ganska platta och endast individer i en saga utan ett spännande inre själsliv. Antingen är man god eller så är man ond. Dialogerna hos Tolkien är dom nödvändiga för att föra handlingen framåt. Hos Donaldson mejslas karaktärerna ut och man får ofta följa individernas inre tankar. Detta leder till att man kan förstå varför en del karaktärer handlar som dom gör och ger också en härlig mylla åt spännande dialoger mellan karaktärerna i böckerna.
I sagan om ringen skrämmer Tokien läsaren med hur hemskt det kommer att bli om "det och det och det" händer. "Lyckas Sauron med det där så kommer det hända hemska saker", etc, etc.
Men när man läst färdigt trilogin så har egentligen inte så mkt hänt. Nästan alla är vid liv och inte så mkt har hänt med midgård när allt kommer omkring.
Donaldson är mkt brutalare mot sina läsare och lägger inte två fingrar emellan. Ofta blir det värre än vad han skrämt upp läsaren att tro skall hända om det blir som värst.
Avslutningsvis vill jag bara säga att "vår hjälte" i böckerna är ljusår från att vara av den typ man hittar i Tolkiens värld.
Tomas är en vanlig människa med alla fel och brister som det innebär. Det är viktigt att känna till det så man inte blir besviken när man läser, om man väntat sej något annat.
Bland det bästa jag läst!
|
(59 år)