En vecka tog det att lyssna igenom denna roman och stor tomhet spred sig när det blev tyst. Men samtidigt hade jag inte velat höra mera om denna överklassens livsstil i bästa Stureplansanda. Trots att det hela tiden gnälldes om brist på pengar fanns det ingen hejd på hotelliv, supande, taxiresande, festande och ännu mera supande. Språket var på ett charmerande vis omväxlande med snabba diskussioner, naturskildringar och monologer. Men hur kunde man leva så? Vart kom pengarna ifrån och varför allt supande? Konstant. Och detta förhärligande av ihjälplågade tjurar. Men klart läsvärd, trots allt - rätt bra.
|
(63 år)