Boken är en stark fyra inom sin genre, mycket tack.. Visa hela

Boken är en stark fyra inom sin genre, mycket tack vare det originella språket, däremot tycker jag inte att Stockholm Noir som man nu kallar det har rätt att existera som egen genre. Fel att fokusera på (och nästan hylla) det kriminella utan motvikt i form av tillräckligt många "good guys" som vinner på slutet. (Vinner hela kriget, inte ett slag!)
En bok kan ej bedömas för sig utan att man samtidigt bedömer bokens genre och dess plats i samhället - ja ungefär som vi inte får bedöma Hitlers målningar på konstnärliga grunder utan att blanda in det faktum att målaren var en avskyvärd diktator med miljoner liv på sitt samvete.
Samma sak här: Förtjänar vi svenskar Stockholm Noir som framgångsrik genre? Är den genren något vi bör vara stolta över i vår litteratur?

Annars lätt att se varför boken blivit så populär. Hög igenkännande faktor. Boken bekräftar de fördomar vi svenskar har om invandrare, förorten, Stockholms undre värld, "spelreglerna", o d. Vi älskar ju att få de vi tycker bekräftat oavsett om det är rätt eller fel.
Har du samma inställning bör du absolut läsa boken. Tveksamt annars.

Medan boken presenteras som spionroman vågar jag h.. Visa hela

Medan boken presenteras som spionroman vågar jag hävda att den inte handlar om spionage och spioner, framför allt. Den handlar om 90-talet i Sverige, samhället, svenskarna, invandrarna, mentaliteterna, attityderna... också de glada vidlyftiga affärernas ekonomi och allt vad lukrativt tänkande heter. Som läsare fick jag något jag nu tänker tillbaka på som "episkt överblick", och det som berör mest och är värt applåder är författarens unika förmåga att väva samman mängder av till synes ömsesidigt irrelevanta nyanser till en berättelse av eposkaliber.
Ser inget som saknas egentligen. En klar femma, förutsatt att du gillar spionlitteratur och samhällsthrillers.