|
|
| okidoki | 2010-12-25 13:09 | | Vår huvudperson är totalt hjärtlös. Jag tycker inte att det är roligt. | | Betyg 2 | | |
| Freddi | 2011-01-01 10:44 | Ramberättelsen med den åldrige Allan som med vänner drar runt med en fem tons elefant i Smålandstrakten är likvärdig med en bättre Arto Paasillina. Men episoderna som går igenom Allans 100 åriga och märkvärdiga liv är på en nivå som Paasillina aldrig kommer upp i.
Boken börjar lite småputtrigt. Som om skrivet av en pensionär som saknar sin Bo Baldersson och i hans anda försöker skriva en historia om hur tokigt det kan gå i ett samhälle när en åldrig yrar i väg. Men snabbt får jag ångra mina småsarkastiska tankar då detta är en berättelse som bara växer och växer och efter 100 år av äventyr har Allan hunnit med att ändra världshistorien på betydande sätt ett antal gånger i sina möten med Harry S. Truman, Stalin, Mao Tse Tung, Richard Nixon, Tage Erlander osv. Han var den egentliga hjärnan bakom atombomben och råkade prata bredvid mun åt både väst och öst. Han korsade Himalya, satt fem år i Gulag och hade 15 års semester på Balhi. Trots en osannolik historia kan jag inte låta bli att tycka om den på samma sätt som jag tyckte om Forrest Gump. Med lite källgranskning kan man nog forska fram att Allan inte kan ha varit på den och den platsen och mött den och den personen då och haft det och det samtalet - men det är tillräckligt troligt för att det skulle kunnat varit så (även om det vore otroligt om det var så). Det skulle säkert gå att hitta bevis mot precis varenda punkt i historien. Men varför förstöra ett sådant nöje.
Björn Granath gör inte bara ett bra jobb med inläsningen av denna bok utan den blev till och med utnämnd till årets ljudboksupplevelse 2009. Och välförtjänt. | | Betyg 4 | | |
| tetris | 2011-01-13 20:04 | | Nä, det här blev alldeles för mycket. Kul en liten stund, men oj vad det kändes överdrivet tillslut. Hade höga förväntningar, men boken föll platt efter ett tag. | | Betyg 1 | | |
| ES | 2011-01-26 17:04 | | Jag ska nog inte läsa böcker som ska anses vara roliga, drog inte på munnen en enda gång, dessutom var historien rent av larvig. Tyckte baksidetexten verkade så lovande men boken höll defenetivt inte måttet. | | Betyg 1 | | |
| bokdebutant.se | 2011-02-14 15:29 | När jag började läsa så tänkte jag, roligt! Första skrönorna var kul och fyndigt och man fnissar lite åt Fabbes ägg och annat skoj. Efter det är det rättså mycket upprepning med olika statshuvuden i historiska händelser och det spelar ingen roll att Jonasson tillrättalagt historia på ett fiffigt sätt, om man inte orkar ta in det.
Jargonen i gänget, korkade ämbetsmän och fylleromantiken blir rätt snabbt gammal, och jag vet att jag inte ska bry mej, och att "min Sköna" ju är en komplimang, men det känns lite gubbsjukt. Och det är väl kanske som det är med det där, som Allan skulle sagt, men se endimisionellt det blir det.
Att leva om, och inte stanna upp för att ett visst antal år infunnit sej är så sant som det är sagt, men Allans framfart är ju direkt livsfarlig för hans omgivning och man kan inte låta bli att reflektera över syster Alice och den där nyckeln.
Att historia och politik ofta går hand i hand med galenskap, det vet vi och bättre blir det ju inte av Allans ofta missplacerade s k bondförnuft.
Boken får en osökt att tänka på Forrest Gump, men den sympati man kände för Forrest i hans ofrivilliga involveranden och äktheten i karaktärerna omkring honom finns inte på samma sätt i Hundraåringens värld.
Och ändå är det småtrevligt och småputtrigt skrivit, som en fika med en senil gammelmorbror, där man är glad att man gick men lika glad när man får gå hem. Man fnissar lite åt stolligheterna men så snart man är på bussen har man glömt det hela. | | Betyg 2 | | |
| kali05 | 2011-02-14 21:57 | Allan Karlsson rymmer från sitt hundraårskalas.
Det är tillbakablickar på Allans långa liv samtidigt som vi följer honom och hans äventyr i nutid.
Det händer mycket hela tiden och Allan Karlsson hamnar hela tiden i bekymmer på sina resor, men med hjälp av kända makthavare från alla världsdelar så brukar problemen lösa sig. Det är kul att se hur mycket en hundraårig man har påverkat världshistorien. Jonasson har livlig fantasi, men det är roligt att läsa. | | Betyg 3 | | |
| marta153 | 2011-02-18 12:23 | | Det här är en riktig skröna, makaber och egentligen helt sjuk. Men ser man det som blott och bart underhållning är det grymt bra! Jag har inga problem alls med att leva mig in i historien, målar upp berättelsen framför mig och sveps iväg i fantasin under flera timmar. Absolut läsvärd! | | Betyg 4 | | |
| showdownplayer | 2011-02-20 17:10 | | Boken handlar om en man som heter Allan Karlsson som skall fylla 100 år. På sin 100 årsdag så kliver han ut genom ett fönster som finns på hans rum på äldreboendet. Allan åker land och rike runt och träffar olika personer. Allan vill inte bli firad på sin hundraårsdag. Det är planerat ett sort kalas med lokaltidning och alla på äldreboendet. | | Betyg 5 | | |
| h. | 2011-02-22 13:46 | | underhållande och rolig bok. inte likt min stil och smak men den var verkligen underhållande! rekommenderas varmt! | | Betyg 4 | | |
| Degpropp | 2011-03-07 16:24 | | Boken har en i grunden fantasifull och bra berättelse. Den hade enligt min uppfattning kunnat bli långt bättre om en mer fullmogen författare fått förvalta den. Jonassons språk är inte så humoristiskt laddat som han tycks tro. Många av sidohistorierna är en massa buller och bång som bara mynnar ut i ett förstrött...jaså. Jag vill väldigt gärna tycka om den här boken för att den vågar vara en saga för vuxna och det vill jag ha mer av. Tyvärr lyckas den bara till hälften. En bra regissör skulle dock kunna blåsa nytt liv i storyn och göra en kul film av den. | | Betyg 3 | | |
| Spralleman | 2011-03-28 01:35 | | Geni!!! Den mest osannolika historia jag läst sen Douglas Adams. Den har inte ett smack med verkligheten att göra, så förvänta er inte det. Man följer en hjärtlös sprängexpert, tillika halv-fyllo, genom hans 100-åriga resa genom livet och världen. Det är en lättsam historia som jag asgarvade mig igenom. Högt! Fantastiskt hur en människa kan ta så lätt på allt elände bara han får en sup. Egoistisk, rå, kall, elak och ändå så hjärtlig. Allan Karlsson var namnet. Arthur Dent måste vara hans bror. Började om på första sidan direkt efter den sista. Precis så rolig är den! | | Betyg 5 | | |
| Panthera | 2011-04-21 18:12 | | En fantastisk skröna som innebär en cynisk genomgång av 1900-talets världshistoria. Men är den rolig? Allan vandrar genom historien, totalt aningslös och samvetslös. Det är klart att han inte är intresserad av politik och religion: De ämnena handlar om moral, principer, övergripande ideal, något som är obegripligt för den inskränkta och karismatiska psykopaten Allan. Liken travar sig i högar där han går fram, tjänande gud och jävulen lika, så gott som likgiltig inför resultaten av sina handlingar. Nästan lika obehagligt är det att han trivs utomordentligt, bara han får mat regelbundet och något att göra, alltså både inlåst på ett sinnessjukhus och i ett fångläger i Sibirien. Och jag är inte ett dugg road! | | Betyg 2 | | |
| michael08 | 2011-04-22 22:24 | | En helt okej bok. | | Betyg 3 | | |
| LindaJ | 2011-06-23 15:17 | | jag älskar den här! har skrattat högt flera gånger. och han har ett underbart språk. | | Betyg 5 | | |
| gun | 2011-07-13 19:13 | Alla dessa underfundiga berättelser. Jag bara älskade den här boken. Tryckningen av biblarna med slutklämmen: "Snipp, snapp, snut så var den sagan slut" var bara en av många fantasifulla klämmar.
Sättet som de blev av med gangstrarna, genom att glömma att slå av frystemperaturen i frysrummet där den ena var och få elefanten att sätta sig på den andra, var genialt.
En otrolig bok väl värd att läsa för den som vill få skratta. | | Betyg 5 | | |
| henkepenk | 2011-07-20 16:06 | | Paasalinna möter Forrest Gump | | Betyg 3 | | |
| Marre | 2011-08-01 22:11 | Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Jag läste den mer för att den kändes som en bok man ska ha läst men när jag hade kommit 30 sidor så var jag verkligen tveksam, språket var tråkigt, personerna jobbiga och jag var inte riktigt fast. Sen läste jag ungefär 50 sidor till och jag började tycka att den var lite småmysig och rolig, men sedan kändes allt så utdraget i 200 sidor till. Jag gillade att det var varannat kapitel nutid och dåtid, men dåtid-kapitlena var ungefär 40 sidor och nutid-kapitlena ungefär 5 sidor. Men vid sida 220 något tror jag att jag började gilla den här boken mer och då sträckläste jag den och allting var så kul ihopsatt. Däremot suckade jag högt åt berättelsen de kokade ihop till åklagaren, det kändes för fantasilöst och jag förväntade mig mer.
Men jag tycker att det här är en bok alla 15+ ska läsa, väldigt rolig! | | Betyg 4 | | |
| sgs | 2011-10-18 22:26 | | En småtrevlig bok, stilen påminner om Paasolinna, handlingen om Forrest Gump. Helt oförutsägbar handling. | | Betyg 4 | | |
| Thomas72 | 2011-11-24 23:38 | | Mycket rolig bok. En fantastisk historia i Forest Gump stil berättad i Tage Danielsson stil. | | Betyg 4 | | |
| Rosa | 2011-11-25 07:35 | | En småputtrig bok som dock var lite seg mellan varven. En medelmåttig fyra i betyg. Hade väntat mig liiiiite mer av boken. | | Betyg 4 | | |
| empi | 2011-11-30 13:44 | | Till alla er som hört/läst boken men tröttnat efter hälften och slutat: GÖR INTE DET. Visst kanske den blir lite seg i början av de historiska händelserna, men sen blir det bara bättre och bättre och roligare och roligare! Allt blir bara mer och mer hysteriskt. Älskade bokens framtoning, otroligt rolig och Alan är väldigt älskvärd som person! LÄS | | Betyg 5 | | |
| elina | 2012-06-12 00:28 | | En rolig, lättsam och upplyftande bok. Rekommenderas. | | Betyg 4 | | |
| yebds | 2012-07-06 01:51 | | Allan,,,Allan som just i dag fyller 100 år o de ska hållas kalas i malmköpings ålderdomshem o själv står allan i blomrabatten o ger sig i väg på ett äventyr du aldrig kommer glömma boken rekomenderas mycket väl :):) | | Betyg 4 | | |
| CinaA | 2012-11-24 18:48 | | Men herregud, hur kan denna bok fått så bra kritik? Har hört den som talbok och det är ju bara en salig röra med massa kända namn som inte alls gör historien bättre. En elefant som åker buss och sitter ihjäl en person, blandat med Einstein o Stalin. Det är ju dubbla historeier i boken kan man säga och den om Allans liv runt om i världen är ännu tråkigare. Att författaren ger personerna benämningar som "den sköna" och allt vad det nu var, gör det bara ännu värre. Jag har verkligen plågat mig igenom eländet som så många sagt är bra. Men fy sjutton, en Kalle Snka tidning är mer givande och rolig. | | Betyg 1 | | |
| mammene | 2013-01-05 14:15 | Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson 2009, Piratförlaget.
”Di söm bara säjer dä söm ä sanning, ä inte vär´ å höra på” Den meningen inleder förordet till denna fantasifulla berättelse och det var författarens morfar som uttryckte sig så. Jonas Jonasson tillägnar boken till honom, så äpplet faller inte långt från trädet!
Redan i början av berättelsen infaller Allan Karlssons hundraårsdag, men då har han fått nog av äldreboendet med syster Alice i spetsen. Han hamnade där för att han av misstag sprängde sitt hem och närapå sig själv i luften, när det egentligen var den tjuvaktiga räven han var ute efter. Omdömet började kanske trubbas av efter alla sprängningar han utfört i livet, det hade varit lite av hans specialitet kan man säga.
Vi får följa med Allan på hans flykt undan uppvaktningen som ordnats med tårta, lokaltidning och kommunalråd. Efter vägen träffar han både vänner och fiender och hamnar i det mest otroliga situationer, parallellt med nutid går resan genom 1900-talet, där Allan verkar ha varit inblandad i det mesta. På grund av en tidigare sprängning i hans ungdom där byns grosshandlare råkade komma förbi och mitt i så hamnade han i förvar, där slog rasbiologen Bernhard Lundborg klorna i honom och hans ädlaste delar. Efter det blev det Hällefors bruk några år, för att sedan hamna i många händelsers centrum.
Allan Karlsson hamnade av någon anledning i spanska inbördeskriget, senare i fånglägret Vladivostok. Han träffade de mest osannolika personer som Mao Tse Tung och hans maka, Harry Truman, kärnfysikern Ernest Rutherford, tsarbombens konstruktör Julij Borisovitj, ingenjören till rymdsonderna Luna 9 och Venera 4 Georgij N. Babakin, Erlander, Stalin och hans säkerhetschef Pavlovitj, Franco, Winston Churchill, och så hans påhittade följeslagare Herbert Einstein som i boken är påstådd bror till Albert Einstein men inte lika begåvad, milt sagt.
Det är inget fel på fantasin hos författaren och han har ett eget och obehindrat språk, jag är imponerad av hans historienedslag och hur han fått ihop det hela. Tyvärr så är jag inte lika road som jag är imponerad, för efter lite mer än halva boken så är jag ganska trött på Allan Karlsson och hans eskapader. Det blir bara för mycket och jag tycker boken är alldeles för lång. Så tyvärr måste jag säga att den här boken känns ganska uppblåst, liksom Allan Karlsson.
Men jag har i alla fall fått lite av en historielektion på köpet, så jag säger som Allan: ”det är som det är och det blir som det blir,”
| | Betyg 2 | | |
| Spaniard | 2013-02-20 19:39 | Ett spektakulärt äventyr om den fantastiske krutgubben Allan Karlsson.
Det är osedvanligt underhållande med snillrik humor.
Det är feel-good.
En svensk Forrest Gump om man så vill.
Blandningen av nutid och 1900-talshistoria kompletterar varandra bra och tempot sackar aldrig.
Egentligen är det på tok för svårsmält men jag sätter betyg baserat på underhållningen. Jag ser fram emot filmen med Robert Gustafsson som hundraåringen. | | Betyg 4 | | |
| Dina.Tiger | 2013-05-13 17:04 | | Kanske är jag inte berättigad att skriva en recension eftersom jag bara kom drygt 100 sidor, men jag tvivlar på att storyn skulle ha bjudit på något annorlunda om jag hade fortsatt läsningen. På något sätt gick humorn inte fram till mig, trots att jag verkligen kan se det roliga i det mesta och älskar andra humoristiska böcker som "Liftarens guide till galaxen". Däremot är jag inte skadeglad och jag förstår inte folks förkärlek till psykopati, något som den här boken är helt uppbyggd på. Jag kunde inte stå ut med Allan Karlsson, tyckte snarare han verkade vara en vidrig oempatisk människa som skrämde mig och avskräckte mig från vidare bekantskap. Författaren verkar däremot känna mycket sympati för sin huvudperson, det var där vi inte kom överens. Jag har en känsla av att en genomläsning från pärm till pärm inte skulle ändra min uppfattning. | | Betyg 1 | | |
| trolltriss | 2014-02-15 10:01 | | Med stor överdrift och mycket humor, kryddat med en atombomb, finner du här historien om ett liv utan dess like. Skarpa vändningar och överraskningar i boken. | | Betyg 3 | | |
| Älvan | 2014-03-28 16:29 | Hundraåringen Allan kliver ut ur fönstret från äldreboendet och försvinner. Därefter händer en rad händelser, den ena mer osannolik än den andra. Historien som innehåller både kärlek och död kunde ha blivit långt mer intressant om det bara hade berättats med lite inlevelse. Allt är så fruktansvärt ytligt och visst förstår jag att det ska vara på ett humoristiskt sätt, men - nej, det biter inte på mig. Det var nog helt enkelt inte min humor. Det kändes otroligt segt att ta sig igenom denna bok!
(140327)
| | Betyg 1 | | |
| BjornH | 2014-04-16 13:10 | "Du måste läsa den - jätterolig!" Så sa alla till mig.
Men jag tyckte inte om den överhuvudtaget ... till slut blev det så dråpligt överdrivet och billigt poängsökeri att jag utnämnde den till mitt sämsta inköp någonsin i bokväg.
Trist...
Får en 1a, för det fanns inget lägre betyg. | | Betyg 1 | | |
| Anfield | 2014-05-30 09:23 | Helt ok !
| | Betyg 3 | | |
| Arne | 2014-05-31 15:40 | Alla känner väl till handlingen i denna superhypade bok och film. Allan Karlsson rymmer från firandet av sin hundraårsdag och ger sig ut på en road trip kantad av brottslighet och död, som en seniorvariant av Thelma och Louise. Parallellt får vi i tillbakablickar följa hans fantastiska liv där han gång på gång spelat en avgörande roll i 1900-talets historia. Dråpligt, skruvat och mycket välskrivet.
Felet är bara att jag inte tycker det är roligt. Kanske beror det på att jag inte har rätt sorts humor. Det är väldigt mycket Åsa-Nisse och väldigt lite Monty Python om man säger så. Eller så beror det på författarens gullande med brottslingar och hans förtjusning i att avliva folk på de mest makabra sätt. Underhållningsvåld är inte min grej. Eller så är jag bara tråkig. Upplägget har med viss rätt jämförts med filmen Forrest Gump men boken saknar filmens värme.
Men det är väldigt skickligt skrivet och författaren knyter ihop historien på ett utmärkt sätt. Han vet hur en historia ska berättas för att sälja. Så betyget grundas uteslutande på teknisk skicklighet.
| | Betyg 2 | | |
| tigergirl | 2014-07-28 14:22 | En mycket bra och intressant bok. En som jag verkligen rekomenderar.
| | Betyg 4 | | |
| glans48 | 2014-09-02 20:21 | | Tyvärr en otroligt överskattad bok, som jag mot min princip att läsa klart oegangerade böcker efter ca 100 sidor, likväl plågade mig igenom. Ett klassiskt pekoral, är min slutgiltiga konklussion. | | Betyg 1 | | |
| frökentulpan | 2015-03-10 13:48 | | På baksidan stod det ett citat av Lasse Berghagen: "Den roligaste bok jag någonsin läst". Själv har jag läst många roligare, men det hindrar inte denna från att vara rejält komisk ibland. Men - som så ofta vad det gäller komedi i romanform - så strandar det, och blir mest segt. Storyn i nutid blir mest ett antiklimax och storyn i dåtid blir lite av en lista att bocka av (Franco check, Stalin check, Mao check). Och boken har en ganska obehagligt syn på att döda. | | Betyg 2 | | |
| bonadea | 2016-01-11 09:23 | | HundraÅringen Som Klev Ut Genom Fönstret har påminna mig om Forest Gump, en historisk vandring berättad på ett komisk sett , Allan Karlsson hade många likheter med Forest Gump . Det är ingen seriös historia utan boken ska vara en komisk berättelse och det tycker jag författaren har lyckats med. Blir förvånad att så många kritiserar denna bok, den är lättläst, och klart att den är totalt orealistisk men det är därför den är rolig. | | Betyg 4 | | |
