En kärlekshistoria vid slutet av viktorianismen, när kvinnofrigörelsen började bli ett faktum.

Boken påminde om "Porträtt av en dam" och "Mrs Dalloway". Connie är fängslad i ett kärlekslöst förhållande och livet för henne saknar mening, åtminstone innan hon träffar skogsvaktaren Mellors.

Förutom det "kontroversiella" sexet var det kanske även klasslösheten som gjorde boken upprörande. Man umgicks bara med de i ens egen klass, men Connie tog ännu ett steg till klasslösheten genom att ha sex med Mellors. Kärleken är blind och det spelar ingen roll om man är slav och den andra drottning, kärleken är svår att förhindra. Som D.H. Lawrence skriver i boken, det är inte förrän man är riktigt kåt som man struntar i ens klass och allt annat, det enda som gäller är ömheten med den andra personen.

Men boken tog även upp mäns otillräcklighet. Oliver är handikappad och i en hjärtskärande scen när han med sin rullstol försöker komma upp för backen är det svårt att inte tycka synd om honom, fastän han är en odräglig person. Mellors är fattig och kommer från en lägre klass och har därför svårt att se en framtid med Connie. Men även arbetarna har det jobbigt då maskineriet tar över mer och mer. Vi tror att vi är så betydelsefulla som individualister, men i slutändan klarar sig världen bättre utan oss med än utan oss och det finns alltid någon som kan ersätta oss.

Det är väl tankarna och åsikterna som gör boken läsvärd än idag, fastän det finns mycket mer erotiska böcker att läsa.

Betyg 3

Lady Chatterleys älskare, D H Lawrence. C. E. Fritzes Bokförlag AB 1957
På grund av det erotiska innehållet och det råa språket blev ”Lady Chatterleys älskare” 1928 först förbjuden i flera länder, under årtionden fick den bara publiceras i censurerat skick och det är väl därför den finns i tre versioner. Först 1960 utgavs den i Storbritannien.

Intellektuell kvinna gifter sig år 1917 med aristokratisk man, strax efter giftermålet skadas maken i kriget och återvänder hem som invalid, han är förlamad från midjan och nedåt. Constance är då 23 och Clifford 29, paret bosätter sig på hans herresäte Wragby Hall. De lever ett stilla liv, Clifford skriver och Constantine är honom behjälplig. Men snart känner hon att det inte räcker för henne med den intellektuella samhörigheten, hon börjar längta efter något mer. En dag på sina skogspromenader träffar hon på den ”introverte” skogsvaktaren Mellors, han är ingen muntergök precis, de börjar sakta närma sig varandra och Constance blommar upp, något som även hennes make får glädje av.
Båda stretar länge emot, eller man kan säga att de inte riktigt förstår sina känslor. Skogsvaktaren vill helst inte bli störd i sin värld och allra helst inte av kvinnor, dem har han fått nog av. Lady Chatterley i sin tur är rädd att förlora sig själv om hon ger efter för sin lidelse, men nyfikenheten tar över och de börjar utforska varandra och älska varandra.

Clifford som inte längre kan bli far har inget emot att Constance ordnar det på eget bevåg, bara hon väljer någon med klass. Visste han att det skulle bli hans skogsvaktare som skulle stå för den saken har han nog inte varit lika nöjd. Frun ger sig iväg på en resa med sin syster och far och ordnar en ”stand in” fader, men Clifford anar oråd och är rädd att bli lämnad.

De två herrarna är två väldigt olika personligheter. Clifford har en överklassattityd, men är också en man som inte kräver så mycket av sitt liv, är rätt nöjd att umgås med sin fru, att läsa och lyssna på sin radio. Han tror mer på platonisk kärlek än erotik, något som egentligen var en egenskap som Constance värderat när de träffades. Mellors å sin sida är en kärv man som tycker det finns för mycket människor i världen, som trivs bäst i sin skog med sina fåglar.

Författaren DH Lawrences avsikt var att chockera och utmana den viktorianska konventionalismen. Jag kan förstå att han lyckades bra med det när de gäller de erotiska beskrivningarna, men annars tycker jag att det hade haft större effekt om han hade bytt egenskaper på de båda herrarna. Nu blev Clifford en typisk intellekt aristokrat, och Oliver en butter, lite klumpig man av arbetarklass med ett hårt skal, som när det brast inte hade några hamningar. Ibland kunde man skymta hans filosofiska sida men oftast drunknade den sida i hans grova språk,

Det jag tar med mig av denna roman är främst de enastående dialogerna, vackra, lite underfundiga, ibland humoristiska och slående. Miljöer och människor beskrivs målande och naturligt, jag njöt verkligen av läsningen. Sedan var jag kanske inte så nöjd hur det hela utvecklades på slutet, det kändes att det hade ett högre tempo och lite ofullbordat.

Betyg 4