Det här är berättelsen om två av Sveriges största författare, autodidakterna Eyvind Johnson och Ivar Lo-Johansson, båda sprungna ur den arbetarklassen anno tidigt 1900-tal. De träffades första gången i Paris av en händelse och blev vänner, men i takt med tiden tog deras liv och författarskap två helt skilda vägar. Johnson influerades tidigt av europeiska storheter som Joyce och Marcel Prost, skrev nydanade berättelser, valdes in i Svenska Akademien, titulerade sig hedersdoktor (t.o.m. i telefonkatalogen) och till sist även nobelpristagare. Detta medan Ivar Lo aldrig helt bröt med sitt ursprung, han blev arbetarklassen och arbetarlitteraturen trogen livet igenom.
Hans Lagerbergs försöker i Ivar och Eyvind via deras brevkorrespondenser, dagboksanteckningar och romaner förklara vad och varför dessa två storheter omsider kom att bli varandras motsatser. Lagerberg gör ingen hemlighet av att han främst sympatiserar med Eyvind Johnson, särskild då denna fick utstå en del ruskiga smädelser av Ivar Lo efter sin bortgång. Trots det tycker jag inte att skildringen är tendensiös. För vid sidan om Lagerbergs stora vördnad för två i sanning imponerande författarskap skymtar jag nämligen två säregna individer med både fel och brister. Hos Ivar-Lo finner Lagerberg en blandning av brinnande storhetsvansinne och förtärande mindervärdeskomplex, detta medan han hos Johnson ser en omsider ser kylig cyniker och närapå naiv/rabiat frihetstörst.
På det hela taget är jag mycket förtjust i Lagerbergs välorienterade och välskrivna skildring av arbetarförfattarnas svåra kamp för uppehälle och bekräftelse. En kamp som fördes såväl inåt (mot sina gelikar – många intriger förekom!) som utåt (mot ett stundtals fördomsfullt litteraturetablissemang). För det är trots allt i tidsskildringen de stora förtjänsterna ligger. Beskrivningarna av de två stora författarskapen får man så att säga på köpet. Boken lästes på ”smörgåsbordsmanér”, det vill säga med några tuggor här och var. (Måste avslutningsvis, och som parentes, passa på att lyfta fram det tjusiga bokomslaget som utgörs av författarnas dubbla profiler).
