Vad kännetecknar en förrädare och vad är egentligen förräderi? Frågor liknande dessa försöker författaren Hans Lagerberg att problematisera kring i sin mycket originella bok ”Förrädare – en bok om omöjliga och nödvändiga lojaliteter”. Ett förräderi är enligt Lagerberg resultatet av en konflikt mellan olika värdesystem - system som ofta är immanenta, och som vi födds in i och som vi knappast kan påverka mer än marginellt. Förräderiet uppstår då den enskilda individen bryter mot de sociala och kulturella normer som är förhärskande och allmänt accepterade i den miljö där den specifika individen råkar befinna sig. Själva förräderiet blir därför en handling som helt och hållet är kulturellt betingad och vad med är – helt och hållet situationsstyrt.
Boken är tämligen omfångsrik och de olika förrädarna grupperas in i olika fack; alltifrån politiska förrädare till landsförrädare, tyrannmördare och klassförrädare etc. De hela tar dock sin början med utgångspunkt från den kanske största förrädaren av dem alla – Judas. Redan här anger Lagerberg tonen då han ifrågasätter benämnandet av Judas gärning mot Jesus som ett förräderi. Lagerberg konstaterar istället att detta förräderi måhända var förutbestämt såtillvida att gud redan på förhand avgjort Judas öde genom att bestämma att just han skulle ange Jesus.
Lagerbergs uppslag är finurligt och greppet är likaledes mycket ovanligt, för han väljer helt sonika, och i kontrast till sedvanligt bruk, att skildra världen utifrån förrädarnas perspektiv. Förrädarna visar sig i Lagerbergs genomgång många gånger vara vanliga människor som drabbats extra hårt i olika konflikter såtillvida att de många gånger motvilligt tvingats välja sida för att senare bli betraktade som hjältar eller förrädare. Skillnaden mellan att å en sidan bli en beundrad hjälte och å andra sidan en avskydd förrädare tycks i framställningen hårfin: Raul Wallenberg kom utifrån utfallet av andra världskrigets att betraktas som en hjälte medan exempelvis norrmannen Vidkun Quisling blev betraktad som en avskyvärd förrädare. Men hade denna klassificering varit densamma om Tyskland istället stått som segrare efter kriget? Hade då inte Wallenberg varit förrädaren och Quisling hjälten? Lagerberg ifrågasätter konstant den enkla och konventionella bilden av de olika förrädarna vars öden han skildrar. Han försöker istället för att fördöma, sätta in deras handlande i ett historiskt sammanhang och bredare perspektiv. Lagerberg bemödar sig på så sätt att medvetandegöra läsaren om de svåra omständigheter och de obekväma ställningstaganden som många av förrädarna har levt under.
Den här boken är mycket intressant och viktig såtillvida att den ifrågasätter det gängse synsättet varmed vi betraktar människor som vi benämner förrädare. Trots detta fann jag vissa skildringar mer intressanta än andra (och detta beror givetvis på mina egna intresseområden). Jag ser därför denna bok som ett tilltalande smörgåsbord belamrat med historiska betraktelser, ett smörgåsbord där läsaren själv kan välja ut godbitarna, allt efter tycke och smak. Och för det mesta smakar det riktigt bra!