En kvinna vaknar en morgon och upptäcker att hon är omgiven av en osynlig vägg. Hon kan vandra i ett stort område i bergen, men kommer inte "ut". Hon bor i en jaktstuga och lyckas överleva de två år som boken behandlar. Hon skriver ner sin historia, och när allt papper hon har att skriva på tar slut, så är också boken slut. En egendomlig historia. Boken handlar om hur hon klarar livhanken, odlar potatis, mjölkar sin ko mm. Ingenstans i boken får man någon förklaring till "väggen", ingenstans gör hon någn fundering om "väggen". Hon gör inga försök att ta sig ut, hon bara blir där hon är. Egendomligt. På en av de sista sidorna händer det mer än i hela övriga boken, men sen går hon och kupar sitt potatisland. Egendomlig bok, men mycket tänkvärd.

Betyg 4

STRÄCKLÄSNING-bok! Oj! här måste jag verkligen ändra total-betyget på denna bok! En ren 5:a med lätthet ger jag det betyget! Sättet Marlen Haushofer skriver på fascinerar utan att jag kan förklara det, blir jag livrädd av att läsa om "vardagliga" betraktelser av det ensamma livet med djuren inom "väggen". En fiction vs- äkta survivor-bok som läsaren kan tolka som hon/han vill. (Och många har gjort det) Insidan av en psykos eller bara ren fiktion eller en framtids-utsikt? LÄS LÄS LÄS!

Betyg 5

En medelålders kvinna följer med några vänner till deras jaktstuga i Alperna. Vännerna går ner till byn i ett ärende men kommer inte tillbaka När bokens jag söker efter dem stoppas hon av en genomskinlig men solid vägg. Hon ser att alla människor och djur på andra sidan är döda. Ensam, med en hund, en katt och en vilsegången ko som enda sällskap tvingas hon inrikta alla sina krafter på att överleva. Men svält och naturens nycker är inte de enda farorna...
Väggen utkom 1963 och tack vare en postum nyutgåva på 80-talet har den sakta men säkert utvecklats till en kultbok och modern klassiker. Den kan närmast betecknas som en naturromantisk dystopi i vilken det egentligen inte händer så mycket och där alla svar uteblir. Med tanke på när den skrevs vill många tolka temat till världen efter ett totalt kärnvapenkrig. Men det förklarar inte väggen. Man kan lika gärna göra en religiös koppling, en allsmäktig gudom väljer att sanera världen från den destruktiva mänskligheten. Området innanför väggen fungerar som en postapokalyptisk Noaks ark, i sinom tid lyfts väggen och djuren återtar en jord utan människor. Andra tolkar väggen som ett psykologiskt hinder, något som finns inom henne och hindrar henne från ett liv bland andra människor.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Ytligt sett är den ganska tråkig, hon odlar och jagar för mat, mjölkar kon, hugger ved, kelar med hunden och katterna. Hon klarar sig och djuren, men är inte den typiska överlevaren. Inte praktisk som Robinson Crusoe, inte innovativ som Ayla i Grottbjörnens folk, inte organiserad som Thoreau i Skogsliv vid Walden. Men hon hankar sig fram och växer in i rollen, i takt med att boken växer och fascinerar. Naturen och dess växlingar skildras på ett målande och ärligt sätt och där våra storstadsbor ser den goda naturen genom sina ljusblå glasögon ser vi andra kampen för överlevnad i en nyckfull värld av storm, kyla, torka, åskväder. och föhnvindar.

Kvinnans kärlek till sina djur och hennes kamp för att värna dem i den ogästvänliga och farliga värld hon hamnat i gör kanske Väggen till en väldigt kvinnlig bok - Doris Lessing citeras i efterordet med orden att detta är en bok som enbart en kvinna kan ha skrivit och jag tenderar faktiskt att hålla med. Det finns något djupt moderligt i kvinnans kamp för sina djurs överlevnad som hindrar Väggen från att bli en överlevnadsbok i samma anda som just Robinson Crusoe. Kanske också hennes ointresse för att utforska väggen och bryta sig ut kan tolkas som kvinnligt. För det finns ett sätt att ta sig ut och hon vet det, men avstår.
Det hade inte Robinson, Thoreau och Ayla gjort...

Betyg 3