bokrecensioner boktips

Väggen

Författare: Marlen Haushofer
Genre: Roman
Ämnesord: filosofi, spänning
Utgivningsår: 1968
ISBN: 9172212969


Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen

*Profetisk roman om ensamhet*

En kvinna reser med ett par vänner till en stuga i bergen och blir ensam kvar sedan de gått för att besöka en närbelägen by. Hon upptäcker att hon blivit avskuren från resten av världen av en genomskinlig men ogenomtränglig vägg. Hon måste likt en Robinson klara sig ensam utan en aning om vad som hänt eller hur länge hennes belägenhet ska vara. Ett gastkramande drama om en möjlig framtida katastrof. (/LadyRed)

Utdrag ur boken:
Vad är normalt och vad är vanvett? Marlen Haushofer ställer frågan i romanen Väggen, i dag ännu mer aktuell än när den kom för snart 40 år sedan. I min omläsning skildrar den inte ett tänkbart scenario efter ett atomkrig, som jag tolkade den då, utan närmast profetiskt ensamhetens tillstånd, ett tillstånd som många tvingas leva i, eller väljer att leva i, nuförtiden. Skillnaden kan, som Marlen Haushofer visar, vara en chimär.

Den namnlösa kvinnan i "Väggen" utsätts för yttre tvång men anpassar sig och gör inte det utbrytningsförsök som skulle kunna rädda henne tillbaka till mänsklig gemenskap.

Romanen öppnar med att kvinnan kommer på besök till släktingar som äger en jaktstuga någonstans i (förmodligen) de österrikiska Alperna. De försvinner redan den första kvällen efter en promenad ner till byn. När kvinnan går ut för att söka rätt på dem nästa morgon hindras hon av en vägg av glas. Hon blir snart på det klara med att hon är instängd, runt omkring henne har fienden (vilken fiende?) rest en osynlig
vägg.

På andra sidan väggen ser hon stelnade, förstenade människokroppar, som blivit sittande och stående som invånarna i Törnrosaslottet. Den enda levande varelsen inom räckhåll är släktingarnas jakthund, som kommer springande nerifrån byn. Så småningom hittar också en ko och en katt fram till jaktstugan.

Kvinnan skriver i två års tid ner sina iakttagelser och tankar på baksidan av de almanacksblad hon hittar i jaktstugan. Sedan tar papperet slut och läsaren lämnas i ovisshet: kommer kvinnan att lyckas bryta sig ut, gräva sig ner under glasväggen, eller kommer hon att dö den dag som hennes ko inte kan förse henne med den livsuppehållande mjölken längre?

Och - kommer hon att ta chansen till utbrytning, om hon får den?

Det är kvinnans anteckningar som utgör romanen. Hon delger oss sina iakttagelser, berättar om det dagliga slitet för att klara livhanken, om den framväxande kärleken till hunden Luchs, kon Bella och hennes kalv Tjur, till den namnlösa katten och hennes ungar, den vackra Pärla och den vilda Tiger. Hon finner hos dem något hon saknat hos människorna: värme, uppmuntran, tillgivenhet och tröst.

Hon har också äntligen fått tid att tänka. De stora existentiella frågorna börjar sysselsätta henne: Vilken är livets mening? Varför är det så svårt att älska? ("Att älska är mycket mer ansträngande än att döda och förstöra".) Vad är gott och vad är ont? Existerar något som verkligen kan kallas frihet?

Att kunna skapa en rationell vardaglighet i en irrationell värld är få författare förunnat. Jag tänker förstås på Haushofers nästanlandsman Franz Kafka och på Friedrich Dürrenmatt, som också växte upp i ett hisnande alplandskap. Liksom dem kan hon konsten att tränga ihop och skära ner, tills bara det allra nödvändigaste står kvar på scenen. Därmed kan hon nagla fast läsaren: hon undkommer inte.

Detta är dramaturgi av högsta klass, kryddad med det gamla knepet att gömma ett vilddjur i buskarna redan i berättelsens början. Läsaren får alltså veta att hunden Luchs kommer att dö en våldsam död men inte hur eller när.

Haushofer är rasande skicklig i sin beskrivning av människans ambivalens. Kvinnan i jaktstugan saknar mänsklig gemenskap samtidigt som hon genomskådar villkoren - "man måste kunna ljuga för att leva bland människor" - och när hon en dag möter en annan överlevande skjuter hon honom.

"Kanske vore den enda normala reaktionen på det som hänt vansinne", kommenterar hon.

Vad är alltså normalt och vad är vanvett? Haushofer ger oss inget svar och däri ligger framför allt hennes storhet. "Väggen" fortsätter att ställa frågor långt efter det att läsaren lagt ifrån sig boken.

En fråga som inte lämnar mig någon ro är denna: har Haushofer rätt när hon ställer människans destruktivitet och skuld mot naturens oskuld? Är naturen fullständigt oskyldig till katastrofen i Sydostasien? Eller är människan på ett sätt som ännu är omöjligt att se också här den skyldiga?

(skrivet av Marianne Jeffmar litteratur@svd.se)

Rekommenderas varmt att läsa denna DN-recensionen av boken här: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_275899.svd (/LadyRed)

Medelbetyg: 4,17 (6 röster)
Betygsätt:
Bok recensioner av Väggen :
2007-10-21 10:29
En kvinna vaknar en morgon och upptäcker att hon är omgiven av en osynlig vägg. Hon kan vandra i ett stort område i bergen, men kommer inte "ut". Hon bor i en jaktstuga och lyckas överleva de två år som boken behandlar. Hon skriver ner sin historia, och när allt papper hon har att skriva på tar slut, så är också boken slut. En egendomlig historia. Boken handlar om hur hon klarar livhanken, odlar potatis, mjölkar sin ko mm. Ingenstans i boken får man någon förklaring till "väggen", ingenstans gör hon någn fundering om "väggen". Hon gör inga försök att ta sig ut, hon bara blir där hon är. Egendomligt. På en av de sista sidorna händer det mer än i hela övriga boken, men sen går hon och kupar sitt potatisland. Egendomlig bok, men mycket tänkvärd.
Betyg 4
2009-04-01 08:07
STRÄCKLÄSNING-bok! Oj! här måste jag verkligen ändra total-betyget på denna bok! En ren 5:a med lätthet ger jag det betyget! Sättet Marlen Haushofer skriver på fascinerar utan att jag kan förklara det, blir jag livrädd av att läsa om "vardagliga" betraktelser av det ensamma livet med djuren inom "väggen". En fiction vs- äkta survivor-bok som läsaren kan tolka som hon/han vill. (Och många har gjort det) Insidan av en psykos eller bara ren fiktion eller en framtids-utsikt? LÄS LÄS LÄS!
Betyg 5
2020-06-13 18:00

En medelålders kvinna följer med några vänner till deras jaktstuga i Alperna. Vännerna går ner till byn i ett ärende men kommer inte tillbaka När bokens jag söker efter dem stoppas hon av en genomskinlig men solid vägg. Hon ser att alla människor och djur på andra sidan är döda. Ensam, med en hund, en katt och en vilsegången ko som enda sällskap tvingas hon inrikta alla sina krafter på att överleva. Men svält och naturens nycker är inte de enda farorna...
Väggen utkom 1963 och tack vare en postum nyutgåva på 80-talet har den sakta men säkert utvecklats till en kultbok och modern klassiker. Den kan närmast betecknas som en naturromantisk dystopi i vilken det egentligen inte händer så mycket och där alla svar uteblir. Med tanke på när den skrevs vill många tolka temat till världen efter ett totalt kärnvapenkrig. Men det förklarar inte väggen. Man kan lika gärna göra en religiös koppling, en allsmäktig gudom väljer att sanera världen från den destruktiva mänskligheten. Området innanför väggen fungerar som en postapokalyptisk Noaks ark, i sinom tid lyfts väggen och djuren återtar en jord utan människor. Andra tolkar väggen som ett psykologiskt hinder, något som finns inom henne och hindrar henne från ett liv bland andra människor.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Ytligt sett är den ganska tråkig, hon odlar och jagar för mat, mjölkar kon, hugger ved, kelar med hunden och katterna. Hon klarar sig och djuren, men är inte den typiska överlevaren. Inte praktisk som Robinson Crusoe, inte innovativ som Ayla i Grottbjörnens folk, inte organiserad som Thoreau i Skogsliv vid Walden. Men hon hankar sig fram och växer in i rollen, i takt med att boken växer och fascinerar. Naturen och dess växlingar skildras på ett målande och ärligt sätt och där våra storstadsbor ser den goda naturen genom sina ljusblå glasögon ser vi andra kampen för överlevnad i en nyckfull värld av storm, kyla, torka, åskväder. och föhnvindar.

Kvinnans kärlek till sina djur och hennes kamp för att värna dem i den ogästvänliga och farliga värld hon hamnat i gör kanske Väggen till en väldigt kvinnlig bok - Doris Lessing citeras i efterordet med orden att detta är en bok som enbart en kvinna kan ha skrivit och jag tenderar faktiskt att hålla med. Det finns något djupt moderligt i kvinnans kamp för sina djurs överlevnad som hindrar Väggen från att bli en överlevnadsbok i samma anda som just Robinson Crusoe. Kanske också hennes ointresse för att utforska väggen och bryta sig ut kan tolkas som kvinnligt. För det finns ett sätt att ta sig ut och hon vet det, men avstår.
Det hade inte Robinson, Thoreau och Ayla gjort...
Betyg 3
Liknande böcker:
En doft av jasmin
 E. Nord
Tarzans son
 E. Burroughs
Aftonen och morgonen
 K. Follet
John Carter och Marsju..
 E. Burroughs
Kommer aldrig solen
 E. Rydsjö
Härskaren
 S. Scarrow
Sherlock Holmes i Skrä..
 A. Conan Doyle
John Carter, krighsher..
 E. Burroughs
John Carter och gudarn..
 E. Burroughs