David Webb's liv kastas på nytt i spillror när hans största och farligaste fiende Carlos, Jackalen, vill ha en slutlig uppgörelse. David tvingas på nytt anta rollen som den farliga Jason Bourne.

Jag tycker att det var ganska onödigt att Ludlum började rota i en succéartad gammal serie som hade kunnat sluta alldeles utmärkt med bara två böcker (The Bourne Identity och The Bourne Supremacy). Det känns som att han ganska halvhjärtat tog upp pennan igen och skrev den avslutande delen i trilogin. Bara iden att följa en 50-årig lönnmördare som i sin tur tampas med en annan 50-årig lönnmördare är bara lite för mycket. Men jag tänkte att jag skulle ge boken en chans. Stora delar av boken färgas av att Jason Bourne inte längre hinner med, han har inte orken mer helt enkelt. Vad vill man läsa om en uttjänt gammal lönnmördare? Han kunde åtminstone ha gjort boken lite mer orealistisk på den punkten i alla fall. Det är heller inte alls samma tempo i den här boken som de andra två. Den här boken är mer psykologisk än de andra två. Och det känns inte heller som att det är Jason Bourne mot Jackalen, utan mer som ”Jason Bourne med vänner” mot Jackalen. En himla massa snack om ”hur kommer jackalen att agera nu” och ”om jag hade varit han, vad hade jag gjort”.

Det här känns som en ganska seg bok och därför får den bara en stark 2:a av mig. Den är läsvärd, men knappt det.

Betyg 2