En väldigt tafatt bok. Den handlar i princip om en mans förhållanden med kvinnor genom livet. Han är kär i en kvinna han inte kommer åt. Jag kände absolut ingen stämning i boken, den kändes mest platt.

Betyg 1

Liksom ”En krönika om ett förebådat dödsfall” hoppar berättelsen i tiden. Den börjar mitt i historien för att sedan göra en lång tillbakablick för att förklara hur den inledande hädelsen kom till stånd.
Berättelsens huvudperson är Florentino Arizo. Han hade en kärleksrelation per brev med Fermina Daza. De träffas knappt men hans poetiska kärleksbrev skapar en het men platonsk relation. Den avbröts tvärt av Ferminas far och istället gifter hon sig med stadens mest eftertraktade ungkarl läkaren Javier Urbana. Besatt av kärlek till Fermina blir syftet i Florentinos liv att vinna hennes kärlek. Hela hans liv planeras utefter det. Han gör karriär i sin morbors flodbåtsrederi och blir efter morbrorns död direktör. I bokens inledande kapitel dör den åttioårige Javier. Florentino börjar ånyo uppvakta Fermina. Hans långa liv som ungkarl och kvinnokarl har förfinat hans förföringsteknik. Försiktigt börjar han finnas till hands och desto mer Fermina upptäcker om sin döde makes svek ju mer tyr hon sig till Florentino. De blir ett par på en flodbåtsresa till landets inre. Som chef för rederiet beordrar Florentino att pestflagg ska hissas för att ta de inte ska bli störda och när de når hemmahamn igen beordrar han kapten att vända om och köra upp floden igen.
Marquez presterar litteratur som väl motsvarar vad man kan förvänta sig av en nobelpristagare. En berättelse som tar musten ur en. Berättelsen är kanske inte poetisk utan mer Selma Lagerlöf, det vill säga en berättelse om människor och relationerna dem emellan, som dessutom sträcker sig över flera generationer och om den eviga kärleken.

Betyg 4

Boken är oändlig. Marquez bara babblar på och den ena besynnerliga figur efter den andra dyker upp. Då och då är det lite fängslande, men stora sträckor är jobbiga.

Betyg 2