Liselott och Loppan är två vanligt ovanliga tjejer som är änglar. De har vingar som ingen annan än läsaren kan se (för på bild kan man ju rita vingarna) och de är mycket kreativa. En dag går de ner till sin vän Sigge som är gatukonstnär. Sigge är förtvivlad över att ingen ser hans konst. Den trampas på, sköljs bort av regnet och Sigge känner sig alldeles övergiven. Turligt nog har flickorna en magisk penna som kan rita figurer i luften. Flickorna och Sigge ger sig ut för att måla hela världen.

Quentin Blake är en av världens mest älskade barnbokskonstnärer. Tillsammans med Roald Dahl (författare till "Häxorna" och "Kalle och chokladfabriken") har han skapat oförglömliga böcker. Blake har också slagit sig på författaryrket själv. Han både skriver och illustrerar sina berättelser. Eftersom jag bara har läst en bok som han skrivit är det svårt att bedöma om han bara hade en svacka när han skrev denna bok - eller om han faktiskt tar sitt yrke på allvar - utan någon självinsikt. För denna barnbok suger. Suger är förresten ett ganska gott omdöme om man betänker hur fullständigt banal historien är. Den förutsätter att barn är små korkade vuxna - och det är dom inte. Iallafall inte de flesta :)

Vad vill författaren säga med sin bok? Flickorna är änglar men de är ändå "vanliga precis som du och jag", flickorna hjälper en gatukonstnär att rita i luften. Okej? Men vad är poängen, vad handlar berättelsen egentligen om? Jag tycker mig se ett direkt plagiat av Roald Dahls "Mitt magiska finger" men utan de överraskande momenten och den roliga intrigen. Om Blake gjorde en miss med denna bok och faktiskt är en duktig författare låter jag vara osagt. Jag vet inte än. Men denna bok är knappt värd en etta i betyg. Fundamentalt dålig barnbok.

Betyg 1