Tre saker avskyr jag: Franskt intellektuellt ordbajsandel (exempel, den klassiska filmen "Claires knä" och andra kulturyttringar), litteraturvetare som frossar i att med svamlande fíkonspråk syssla med oläslig litteratur på lika svamlande fikonspråk, samt akademiskt "djupsinne". Visst, detta är en mycket grov generalisering, men den är min. Hur som helst allt detta innehåller "Det hemliga sällskapet". Ändå är det en av de bästa skönlitterära böcker jag läst, läst den två gånger rent av och fler gånger lär det bli).
Citat: "- och det var som att stiga ner i en svalkande flod att läsa Cotices välljudande prosa, elegant men inte utan komplikation, intrikat men musikalisk och klar. Jag läste, njöt och sov sedan djupt och drömlöst."
Lägg till "stilla underfundig göteborgsk humor av den subtilare sorten och en stor dos levnadsklokhet" och citatet hade kunnat gälla även för Hylingers egen bok.
Handlingen är korthet; att den unge akademikern Knut åker till Paris för att vara sekreterare åt sin store idol filosofen och äventyraren Cotice. Ett missförstånd leder till att han tvingas bli gödselgrävare och senare hjälpreda åt en utgivare av en flummig tidskrift ( i stil med Sökaren). Han möter en mängd olika intressanta akademiker, bl.a. några hängivna skandinaviska gourmander och han blir inbjuden till ett hemligt sällskap.
Vad det hemliga sällskapet sysslar med är egentligen omöjligt att beskriva. Men det kanske handlar om att upptäcka några graders skevhet i verkligheten - den knappt märkbara absurda vinkeln som är synlig för alla, men som få lägger märke till. Det kan vara något så enkelt som att se skönheten i en grå husfasad en molnig dag. Ett sätt att förhålla sig till alldagligheten, eller???
Här finns massor av underfundig klokhet som i sin lätta skenbara absurditet kan få mig att tänka på Chesterton.

Betyg 4