Familjen Mask sitter och äter middag tillsammans. Det serveras jord som vanligt. Unge herr Mask hittar ett äckligt hårstrå i sin jord och det är droppen som får bägaren att rinna över. Inte nog med att han får jord till frukost, lunch, middag och kvällsmat, unge herr Mask hatar verkligen att vara mask! Maskar får aldrig göra lika roliga saker som människor - de får inte surfa, inte äta godis, inte gå på disco. Unge herr Mask är rasande! Då avbryter Far Mask sin son med en sedelärande historia. Det blir en historia som unge herr Mask aldrig kommer glömma. Och det kommer inte DU heller!!!

Sanslöst härlig barnbok som sjuder av svart humor och elakheter. Tecknaren Gary Larson har alltid visat en förkärlek för insekter och här blir det tydligt att han kan använda sina kunskaper i ett pedagogiskt sammanhang. Ironiskt, slagfärdigt och bitskt berättar han historien om den snordumma prinsessan Harriet som glättigt går ut i skogen och frotterar sig med skogens alla varelser. Jag underskattar inte barns humor och jag tvivlar inte för ett ögonblick att "There´s a hair in my dirt" skulle bli totalt sönderläst av barn om den bara fanns på svenska. Jag ger den en stark femma!

Betyg 5

Ska man plocka ut essensen ur "It´s a hair in my dirt" så är det väl att felriktad godhet (dvs. dumhet) kan vara lika - eller mer - förödande som ren ondska.

I Gary Larsons saga följer vi en mask som får följa en prinsessa som är mer än lovligt korkad. Precis som Lenny i "Möss och människor" är hon otroligt snäll, men också mycket dum - och därför råkar hon liksom bara ha ihjäl djur. I all välmening.

Sensmoralen är mycket tydlig: Skaffa dig kunskap före du handlar.

Bilderna i boken är mycket roliga och historien i sig både humoristisk och glättig. Men jag skulle vilja säga att ämnet i sig är bland de mer allvarliga man kan ta upp och Gary Larson för fram det på ett mycket bra sätt.

Betyg 4