En olustig början

Hjältarna i de här berättelserna är de tre olycksaliga syskonen Baudelaire. Violet, 14 år, som är mycket händig och en riktig uppfinnare. Klaus, 12 år, som slukar böcker av alla de slag. Sunny, som är en baby med mycket vassa tänder ... De tre barnen har haft en lycklig barndom fram till den tragiska händelsen då deras hus brann ner och båda föräldrarna omkom i branden. Från den dagen lurar olyckan ständigt över syskonen Baudelair och till och med de allra trevligaste händelser verkar leda till olycka för dem. Barnen ärver en enorm förmögenhet som de får tillgång till när Violet blir 18 år men fram tills dess ska barnen tas om hand av släktingar. Olyckligtvis har barnens förmögenhet väckt ett otrevligt begär hos Greve Olaf, en avlägsen och mycket osympatisk släkting som är helt ruinerad. Han skyr inga medel för att försöka lura till sig barnens förmögenhet.

I varje bok måste barnen vänja sig vid en ny miljö hos nyfunna släktingar som ofta är vänliga men lite tankspridda. Varje släkting är expert på något t ex ormar, kannibalism, värdefulla stenar och de har ofta ett stort bibliotek i ämnet. Som ett brev på posten dyker Greve Olaf upp och tar antingen livet av släktingen eller gillrar en fälla för dem för att komma åt barnen och deras förmögenhet. Barnen måste använda böckerna i biblioteket och all sin uppfinningsrikedom för att undkomma Greve Olaf, vilket alltid leder till nya, olycksaliga äventyr.

Utdrag ur boken:
Medan [Violet] arbetade mindes hon någonting som hennes föräldrar hade berättat för henne när Klaus föddes och sedan upprepat när de kom hem med Sunny från sjukhuset. "Du är äldst av barnen Baudelaire", hade de sagt, vänligt men bestämt. "Och som den äldsta kommer det alltid vara ditt ansvar att se efter dina yngre syskon. Lova oss att du alltid kommer att hålla uppsyn över dem och försäkra dig om att de inte råkar illa ut." Violet kom ihåg sitt löfte och tänkte på Klaus, vars blåslagna ansikte fortfarande såg svullet ut, och på Sunny, som dinglade som en flagga från toppen av tornet, och när hon tänkte på dem arbetade hon ännu snabbare. Trots att det naturligtvis var greve Olaf som var upphovet till allt deras elände kände Violet det som om hon hade brutit löftet till sina föräldrar, och nu svor hon att hon skulle ställa allt till rätta igen.


Nedskrivet av Salamis

Medelbetyg: 3,27 (11 röster)