”Det går inte att styra med mål” är den ytterst provokativa titeln på Björn Rombach granskning av möjligheterna att tillämpa målstyrning i offentlig förvaltning. Boken syftar enligt författaren till att med argument stärka dem (bl.a. mig själv) som hyser tvivel om att reflexmässigt styra alltmer offentlig verksamhet med hjälp av målstyrning. Författaren anför efter en empirisk granskning totalt fyra argument mot målstyrningstekniken: teknikens effekter är osäkra, det finns bättre tekniker, det går inte att använda tekniken samt att tekniken verkar ogenomtänkt. Rombach slutsats då han slutligen summerar sin undersökning är att det inte finns några belägg för att målstyrning faktiskt fungerar i praktiken.

Om du på något sätt medverkat i styrnings- och ledningsarbete i offentlig sektor kommer du säkerligen att nicka igenkännande när Rombach beskriver målstyrningens inneboende problem. Tyvärr presterar inte författaren några alternativ till målstyrningsprincipen vilket, precis som författaren själv påtalar, gör det hela lite problematiskt. Det leder nämligen till att kritiken inte känns helt konstruktiv.

Betyg 3