Grekland, 1200-talet f Kr. Patroklos, en ung prins i ett mindre kungarike har hamnat i onåd och förvisats till en avlägsen del av landet. Där träffar han den jämnårige Akilles, vacker, perfekt och kunnig i allt, till skillnad från den tafatte och fridsamme Patroklos. Trots sina olikheter blir de bästa vänner, en vänskap som utvecklas till något mer. Men när Helena av Sparta blir bortrövad betyder det krig och bägge pojkarna tvingas iväg till det fjärran Troja. Akilles är son till en gudinna och hans öde är bestämt av gudarna som både älskar och fruktar honom. Men bördan är tung för Akilles och inte ens Patroklos´ kärlek kan rädda honom...

Madeline Miller skrev mästerverket Kirke, vilket också var hennes första bok som översattes till svenska. Sången om Akilles är hennes debut och kom ut sju år tidigare, men har inte översatts förrän nu. Bägge är skrivna i samma stil, moderna versioner av de gamla grekíska sagorna. Kirke är som sagt ett mästerverk, en av de bästa böcker jag läst. Akilles är inte på samma nivå men ändå läsvärd. Skillnaden är väl att det dels är väldigt mycket krig och våld i denna, dels att historien om sköna Helena och det trojanska kriget är så välkänd och utrymmet för att fabulera därmed begränsat. Man vet hur det går.
Precis som Iliaden är det i grunden en sorglig berättelse, om mänsklig makthunger, girighet och grymhet. Och det sorgligaste av allt är att människan inte lärt sig något, det är lika illa nu som då. Kärlek, empati och tolerans mals ner av våldets mekanismer och "hjältarna" är bara patetiska mördarmaskiner. Skillnaden är att vi inte längre har några nyckfulla gudar att skylla på...

Betyg 3