Saras föräldrar separerar och hon flyttar med mamma till Stockholm. Sara ska börja gymnasiet och hamnar på snobbskolan Östra Real, där hon med sin vänsterbakgrund känner sig som svarta fåret. Men hon får en vän, den vackra men gränslösa Esmeralda. Hennes föräldrar är konstnärer och Esmeralda vill bli skådespelare. Vänskapen är inte jämlik, det är hela tiden Esmeralda som bestämmer när, var och hur. Men beroendet är ömsesidigt och bägge är sköra bakom den tuffa framtoningen...

Boken är "en berättelse om vänskap, klass, kulturmän och om att läsa Birgitta Stenberg för första gången." Musiken har en stor plats, med postpunk och britpop. Tjejerna upptäcker tillsammans litteraturen och reagerar på att alla klassiker de läser i skolan har skrivits av män. Förutom de vanliga ungdomsproblemen med kroppsfixering, vuxenblivande och killar har Sara att hantera kulturchocken att hamna i en helt ny miljö. Även jag som gick i skolan i den grå forntiden känner igen det klassiska dilemmat; kampen för att sticka ut och passa in samtidigt, att vara Någon men ändå en i gruppen.

Det som också känns igen är den den snygga och framåt tjejen som väljer en osäker lantistjej som bästa kompis, för att kunna spegla sig kontrasten och framhäva sig själv. Så jag rekommenderar boken i synnerhet till er som vill läsa om den tiden igen och kanske var unga på 90-talet när allt begav sig. Jag är lite för gammal men den är okej för mig också. Berättelsen känns realistisk utan konstruerat drama och de flesta kan känna igen sig i Saras vilsenhet. Vilken tur att man är gammal, att vara ung är ett elände...;-)

Betyg 3