Han blir mer och mer patetisk ju mer jag läser av honom, har man läst en text/dikt har man läst alla

Han förnyar sig inte och denna bok är ett stort steg tillbaka från till exempel dikterna som han blev en känd estradpoet för och vann med

Betyg 2

Visst, Bob Hansson må vara både naiv och barnslig, men det är också en del av charmen. I den här boken vill han förmedla ett budskap om livet och kärleken som menar att det inte handlar om framgång eller att vinna, utan helt enkelt om att leva och vara nöjd med sig själv. Han är tydligt inspirerad av budismen och profeten Dalai Lama, och deras lära om att bygga sitt liv på acceptans istället för på krav om framgång och prestationer. "Det finns en illusion om att pengar inte skulle kosta. Min erfarenhet, när jag ser på de människor som prioriterat just pengar, är att pengar verkar jättedyrt..." skriver han bland annat i några tankar om framgång. Mycket handlar också om, som titeln förtäljer, konsten att visa sina svagheter; bräcklighetens poetik. Att det faktiskt kan vara riktigt modigt att vara rädd och osäker, och vågar visa och dela med sig av den osäkerheten.

Jag tycker om Bob Hansson, även om hans naivitet ibland når alla gränser. Det ligger mycket i vad han skriver, och ärligt talat så kände jag mig ganska träffad... Och Bpb Hansson är ett väbehövligt författartillskott inom poesin. Det finns fullt av poeter i Sverige (och överallt, i allmänhet) som skriver högtravande dikter på temat ÅNGEST eller SMÄRTA och dyl. Men faktiskt ganska få som kan skriva om att bara ligga där och ha det bra, vara nöjd med sig själv och känna att "livet nog är en helt ok lekplats".
Dock ett minus för de sista sidorna om Göteborgskravallerna. Där förvillar sig Bob Hansson i ett omoget, tillgjort oförstående, han kommer ingen vart utan blir mer en parodi på sig själv. Boken får en fyra, men en svag sådan.

Betyg 4

Bräcklighetens poetik är en samling prosaliknande dikter av Bob Hansson,naiva ochmed en sorg i botten.Jag älskar dem.Bob Hansson vänder och anpassar orden så de fastnar och får en ny betydelse.Men jag har svårt för romantiserandet och den ensidiga synen på Göteborgskravallerna där Reclaimarna jämförs med Ådalenoffren och där Hansson berättar om hur han ringer polisen och säger att han är rädd för polisen.

Det känns bara tillrättalagt och korrekt ur en tonårsnaiv vänsterpubliks synvinkel,på gränsen till barntevetramsigt.

Betyg 4

Jag har ingen aning om vad jag tycker om boken. Det känns inte som att jag har läst något och liksom lagt något bakom mig. Hela boken ligger just nu i en enda oreda i huvudet. Jag förstår liksom inte meningen med boken. Jag förstår den inte överhuvudtaget. Den var rörig och svår och konstig och ... eller så är det något fel på kopplingen i min hjärna.

det som lyfter boken från en etta till tvåa är att vissa delar hugger tag i mig. Vissa sidor bjuder på små bra betänkligheter.

Betyg 2