Bokens namnlösa kvinna har separerat från sin man Christopher och de har inte träffats på månader. Men de är inte officiellt skilda. Så ringer plötsligt hennes svärmor Isabelle och undrar om hon vet var sonen är, hon får inte kontakt med honom. Hustrun förstår att Christopher inte berättat för mamman att de är separerade men kommer sig inte för att själv säga det. Istället påstår Isabelle att sonen är i Grekland och mer eller mindre beordrar hustrun att åka dit och ta reda på vad som hänt. Av någon anledning går hon med på det och hamnar på ett litet hotell på grekiska landsbygden. Christopher har mycket riktigt ett rum där men har inte synts till på några dagar. Hon söker lite halvhjärtat och turistar lika halvhjärtat och umgås mest med personalen. Så visar det sig att exmaken haft ihop det med en kvinna i personalen och det går även rykten om andra kvinnor. Egentligen bryr hon sig inte och hans otrohet är inget nytt för henne. Ändå blir hon sur och beslutar sig för att åka hem. Men innan hon hinner resa händer något som tvingar henne att bli kvar...

Detta låter som inledningen till en spänningsroman men så är det inte. Det är en lågintensiv relationsroman där det ytligt sett inte händer mycket alls. Temat vill jag påstå är det moraliska dilemma som hustrun hamnar i och som hon hanterar på ett (tycker jag) korrekt sätt men som ändå påverkar hennes liv och framtida relationer. Författaren med det välklingande namnet Katie Kitamura är okänd för mig men hon är amerikan, ändå är karaktärerna engelska och romanen utspelas i London och Grekland. Lite udda.

Betyg 3