Kvinnan som i boken kallas Natalia söker upp en terapeut för att komma till rätta med sin sexfixering och sina tvångstankar. Terapeuten lyckas knappa dölja sin förtjusning, här har hon fallet som ska göra henne till ett namn och ge henne en plats i Finlands Psykoanalytiska förening. De påbörjar terapin men Natalia är ingen vanlig patient, även om hon till synes är väldigt samarbetsvillig. Hon är gränslös och varje session blir till en blandning av konst, filosofi, barndomsminnen och erotiska hågkomster. Natalia uppskattar nästan terapin för mycket och vem är det egentligen som styr processen - terapeuten eller Natalia?

Jag var tveksam om jag ens skulle lägga in denna bok, den är "smal" om än inte svårläst, består av ett antal terapisessioner och det intrikata (makt)spelet mellan Natalia och den namnlösa terapeuten. Det händer egentligen ingenting och slutet är väldigt luddigt. Jag kan inte bedöma hur trovärdiga sessionerna är men anar en kritik både mot psykoanalysens metoder och den självhjälpslitteratur som är så i ropet idag. Kvinnliga sexmissbrukare tillhör inte heller vanligheterna, det brukar betraktas som en manlig domän. Men kanske någon är intresserad av denna typ av experimentell litteratur, om inte annat så min vän Ulrika vars karaktär Frank påminner om Natalia, även om hon hanterar sin problematiska syn på sex och porr genom terapi istället för isolering.

Laura Lindstedt är en ung finska, hennes första roman hette Oeniron och belönades med Finlandiapriset 2017

Betyg 2