Storasyster Manal kan inte se. Men hon är duktig på att berätta sagor. Varje kväll när det blir läggdags ber hennes syskon Manal att hon ska läsa en för dem. Men en kväll blir det helt tyst. Så också nästa kväll. Vad är det som har hänt? Manal gråter. Hon säger att käppen som hon trollar fram de olika sagorna med har gått sönder. Och hon vågar dessutom inte gå ut och leta rätt på nya sagor, eftersom hon är rädd för att ramla. Själva titeln på boken är nog det som är det mest spännande här. Resten är tyvärr lite småtrist och med teckningar som ser fula och klumpiga ut.

Betyg 2