Spel på många små trummor är en novellsamling av den polska nobelpristagaren Olga Tokarczuk. Jag gillar noveller och såg boken som en bra introduktion till hennes författarskap. Hade tänkt gå vidare med hennes mest kända, Styr din plog över de dödas ben. Men jag blev besviken så nu vet jag inte. Novellerna är naturligtvis bra skrivna, språkligt sett är hon en sann mästare. Stilen är det som numera betecknas som magisk realism. Men hon är det jag kallar en Beskrivare, allt beskrivs in i minsta detalj, människors utseende och personlighet, miljö, hotellrums interiör, en mekanisk julkrubba osv osv. Allt väldigt skickligt, man ser det framför sig. Men det händer liksom inget, handlingen förs inte framåt. Det är som att lyssna på ett briljant gitarrsolo av Richie Blackmore eller Eric Clapton, skickligt och virtuost men ack så tråkigt. Till slut längtar man bara efter röjarrock med tre ackord och ett jävla ös.

Några noveller som sticker ut positivt är Skotsk månad och Blåregn och förstås den ironiska Sluta blunda, du är död. Den handlar om en passionerad läsare, en typ av karaktär vi bör vara bekanta med... Men precis som jag är hon otålig av sig och tycker att det händer för lite i den deckare hon läser. Så hon kliver in i berättelsen och tar tag i det hela, med fatalt resultat. En helt osannolik men väldigt kul drift med hela deckargenren.
Jag betonar att jag inte vill avskräcka någon att läsa boken! Jag gillar inte hennes stil men jag vet också att många uppskattar förmågan att målande beskriva karaktärerna och det som finns omkring dem. Då är detta något för er!

Betyg 2