Saga är fem år. Hon bor i ett gult hus. Hennes största önskan är en egen hund. Men mamma råkar tyvärr vara allergisk mot sådana. I den här boken möter vi henne i fem olika vardagssituationer och där det grå i dessa verkligen får träda fram. Som när hennes mamma glömde packa ner badkläder i samband med att de skulle besöka simskolan eller när hon själv råkade hoppa studsmatta, så att grannens pojke Samir blev skadad och fick in på sjukhus. Ja, jag har nog läst rätt många böcker i den stilen - och den här sticker knappast fram ur mängden. Ja, jag saknar faktiskt ett avsnitt där jag åtminstone kan le. Istället så kvävs jag av allt detta vardagsgrå. Ja, jag hade nog väntat ett mer praktfullt slut också.
