Anna Godenius gjorde så att jag orkade lyssna klart den, men den är minst lika tråkig och överreklamerad som föregångaren. Svag 2:a!

Betyg 2

UTAN PERSONLIGT ANSVAR , Lena Andersson 2014 Natur & Kultur


”Olof och Ester var som två kugghjul. Kugghjul växer inte in i varandra och växer inte ihop. De förlorar inte begreppen om var den ena börjar och den andra slutar, men de förutsätter varandra, drivs fram av varandra, är helt avpassade för varandra. Så tycktes det Ester.”

För att kugghjulet ska röra sig behövs det två, och det är här det blir lite knaggligt. Den ena vill framåt, den andra bromsar, men inte för mycket, i lagom takt för att inte tappa greppet.

Ester vill så mycket, det skrämmer Sten. Men samtidigt vill han inte förlora henne, håller henne på halster. Lena beskriver det som ett konto där han gör insättningar men också uttag, men aldrig så det blir tomt, delar ut lite då och då. En fantastisk liknelse.

Jag funderar under läsningens gång, hur många gånger kan Ester intala sig och lura sig själv. Tusen förklaringar till varför Sten gör som han gör, fantasin verkar oändlig, hennes tolkningsförmåga går till historien. Man vill verkligen ruska om henne, kan man samtidigt klandra Sten, rent muntligt är han ärlig med sina avsikter, men kanske inte fysiskt. Hela romanen igenom tänker jag hur länge ska Ester lura sig själv, när ska hon vakna, om hon nu gör det.

Känns som det är en uppspelt Lena Andersson denna gång, språket är livligt och så härligt att läsa, hennes liknelser är kluriga och träffsäkra på samma gång. Dialogerna känns så naturliga, det här är det bästa jag läst av Lena Andersson.

Betyg 4