Rymdljus

- En mulen, vindstilla höstnatt skickade jag iväg en liten varmluftsballong. Det var en glob av vitt silkespapper, utspänd med pianotråd, och en ljusstump lyste inuti. Resultatet överrumplade mig - folk såg ett flygande tefat. Jag lyssnade ganska upprörd till vad som berättades i långa tider efteråt: jag visste ju vad de i verkligheten hade sett, och ingenting stämde.

Troligen har vi i denna upplevelse, som beskrivs i den nya boken, en av nycklarna till Peter Nilsons författarskap: nyfikenheten inför det obegripliga kombinerad med behovet att söka efter rationella förklaringar. I sin nya essäsamling, den första efter den stora framgången med Stjärnvägar, spekulerar han kring det eviga livet och världens undergång. Ett avsnitt ägnas Harry Martinsons rymdepos "Aniara".

Peter Nilson har tilldelats 1992 års Övralidspris för *ett författarskap som förenar konstnärligt djup med vetenskapens kosmiska perspektiv*.

Utdrag ur boken:
Det är underligt att just studiet av katastrofer kan få oss att ana hur litet vi fortfarande vet om den saken.

Medelbetyg: 4 (1 röster)