Salvate parvulos

Det människan älskar hos ett barn,är den omedvetna minnesbilden av sig själv,och helt enkelt den egocentriskt narcissistiskt nerärvda självbespeglingen av ett älskat eller oälskat barn man själv en gång var,dvs," DEN MEGALOMANISKA SOLIPSISMENS GRANDIOSITET" däri lidelsen består av en förlorad barndom. Bland det finaste en människa kan bli,är att vara en god förälder,och konsten att vara en sådan är få förunnat i det de kan tänka sig själva som förälder till sig själv,och när barnen börjar likna oss,känner vi inte igen oss,men barnbarnen ger oss chansen kompensera det vi själva förunnats eller missat med våra egna barn,däri genbanken förräntas på debet och kredit,i den halt av kärlek förfäderna insatt på genbankskontot.

Medelbetyg: 5 (1 röster)