Bokrecension
Författare: Eva Hornung
Titel: Hundpojken
Originaltitel: Dog Boy
Översättning: Anna Sandberg
Antal sidor: 268
Förlag: Månpocket
ISBN: 9789175031033 (pocketutgåva)
Eva Hornung är en australiensk författare som belönats flera gånger för sina romaner och sin litteraturkritik. Hundpojken har fått stor uppmärksamhet och ges ut i femton länder. Källa: (Månpocket).

Handling: När den fyraårige pojken Romotjkas mamma som försvunnit från deras lägenhet inte kommer tillbaka efter flera dagar, beger sig Romotjka sig ut på gatorna i Moskva. Han går och går och tillslut har han gått vilse. Han hittas av en flock herrelösa hundar som bor i ett obebyggt område där herrelösa hundar och hemlösa människor håller till. Hundarna ”adopterar” honom och han får dia hundmamman. Ju längre tiden går desto mer hundlik blir han och han upptas som en medlem i flocken. Han lär sig jaga och äta rått kött, men det är svårt att bo i litet kryp in med hundarna och på vintern är det riktigt kallt. Romotjkas lyckas överleva de hårda vintrarna och han vågar också gå längre från hundlägret. Han börjar tigga vid olika tunnelbanestationer och nu får han även riktig människomat och kläder ibland av snälla människor. Även fast att han lever i ett utanförskap med vildhundar, smutsig och illaluktande, så har han ett bättre liv än stadens gatubarn som ofta prostituerar sig och använder droger.
En dag finns ett nytt yngre människobarn bland hundarna och den pojken formas mer till en hund än Romotjkas. Dem lilla pojken lär sig aldrig att gå på två ben, utan går på alla fyra. Men pojken infångas och hamnar på ett specialhem där två forskare ska försöka sig förstå sig på den lille hundpojken och få honom till en vanlig pojke igen. De försöker även hjälpa Romotjka som ofta kommer och besöker den yngre pojken som han fäst sig vid. Kommer forskarna att lyckas hjälpa de två pojkarna tillbaka till ett normalt liv?

Detta var en roman med mycket djup. Jag har fått bearbeta romanen i mitt huvud en längre tid för att vara säker på min tolkning av den, innan jag nu recenserar boken. Författarens språk är mycket stilistiskt och något svårläst. Hon använder många svåra ord, men det är något jag föredrar framför ett enkelt torftigt språk. Tar gärna fram en ordbok om jag inte förstår något ord och då lär jag mig nya. Eva Hornung skriver med stor inlevelse om hundarnas beteende. Hur de slickar, nosar, slåss, jagar och hälsar på varandra. Det är så detaljerat beskrivet att jag faktiskt mådde lite illa ibland när jag läste om hur hundarna gick till väga. Särskilt hundarnas jakt och hur det åt av de döda djuren, var sliskigt att läsa. Romanen var skriven på ett psykologiskt sätt och när man som jag inte har några större kunskaper i vildhundars beteende, var det en intressant läsning, lite skrämmande och äcklig. Men en mycket välskriven och läsvärd berättelse.

Betyg 4/5

Betyg 4

Vilken unik handling. En pojke som lever tillsammans med gatuhundarna, boken beskriver hans hårda liv att överleva. Hur han lär sig att komunisera med hundarna genom att läsa av deras kroppsspråk.
Pojken lever exakt som gatuhundar, han diar tillsammans med de andra valparna, använder sig av samma kroppsspråk som de, slickar, biter, nosar och luktar , pinkar revir. Samtidigt begränsas han av sin mänskliga fysik, och tampas med sina känslor av otillräklighet då han är den svaga länken i flocken
Vacker bok, med realistiska miljö och personbeskrivningar.

Handling och tema: 4/5
Karaktärer: 4/5
Miljöbeskrivningar 4/5
Språk och berättarkonst 4/5

Betyg 4