För den som växt upp i en familj med alkoholproblem kan det vara mycket givande att läsa Janet G Woititzs bok. När boken skrevs 1983 fanns det mycket lite litteratur i ämnet och ingen tog någon riktig notis om problematiken. Dåtidens inställning var att familjens problem löstes i samma ögonblick som alkoholisten slutade dricka - och därför fokuserades alla resurser på att uppnå just detta. Att barnen skulle lida men efter det att det primära problemet var löst, var det ingen som tog på allvar. Janet G Woititz noterade dock att de överlevnadsstrategier som barnet tvingats skaffa sig sedan fortsatte prägla deras liv, oavsett hur familjesituationen förändrats. Janet G Woititz ställer i "Vuxna barn till alkoholister" upp 13 olika karaktärsdrag som är typiska för barn till alkoholister. Dessa var exempelvis problem att avgöra vad som är normalt, svårighet att fullfölja projekt, att ljuga även när det är lika enkelt att tala sanning osv.
Min upplevelse av boken är att den idag är något föråldrad. För sin tid var den en föregångare, men den har en del brister. Den vänder sig väldigt tydligt till sin läsare - med ett direkt tilltal. Det medför att man måste helt överensstämma med Janet G Woititzs bild av ett alkoholistbarn för att kunna identifiera sig med hennes tilltal. Men den läsare hon tilltalar är det vuxna barn som kommer från en klart uttalad alkoholistfamilj. För den kategorin är boken säkerligen en dörr ut till befrielse. Mina egna erfarenheter är dock lite mer otydliga vilket gör att boken bara träffar mig till en viss del. Detta medför att Janet G Woititzs direkta tilltal till läsren blir skevt. När hon påstår att "så här upplever du det", och jag vet att jag inte upplever det på det sättet, då blir slutsatsen helt fel. Hade tilltalet i stället varit mer distanserat "så här upplever många det", hade jag kunnat ta till mig det på ett annat sätt.
Lägg därtill till att Janet G Woititz ofta har en ganska överlägsen attityd gentemot sina läsare/klienter. Hon utgår från att hennes läsare lever i en total livslögn och hennes uppgift är att med moderlig krasshet väcka oss ur den. Detta kanske fungerar på en del människor - men mig gör denna attityd bara avståndstagande.
Kontentan är alltså att denna bok bör läsas och var och en får avgöra om de finner det de söker i denna bok. Jag gjorde det inte.