När jag gick på historieundervisningen under gymna.. Visa hela

När jag gick på historieundervisningen under gymnasietiden talade min lärare vagt om vad som enligt honom var imperialismens största och grymmaste brott: Belgiens, eller Kung Leopolds, besittningar i Kongo. Folket tvingades tydligen leva i misär, slaveri och tortyr. Det var ett mycket kort seminarium om detta fruktansvärda ämne, men jag minns att det genast fångade mitt intresse. Varför hade jag, som ser mig själv som relativt kunnig inom historia, aldrig hört något om detta tidigare? Om det nu var ett brott mot mänskligheten, som läraren uttryckte det, varför dök han inte djupare inom ämnet? Frågorna snurrade i huvudet på mig, men precis som för alla andra föll ämnet mig tillslut i glömska. Tills nu, då jag stötte på boken: Kung Leopolds vålnad. Intresset blommade genast upp igen, äntligen kan kanske mina frågor besvaras, det skulle visa sig att jag egentligen inte hade en aning...

Till en början ställer sig Adam Hochshild ungefär samma frågor som mig. Han hade läst en liten notis i en tidning om Kongo och dess blodiga historia och frågade sig varför han aldrig hade hört något om detta tidigare. Detta gjorde att han började forska kring ämnet med boken som slutresultat.

Författaren delar upp boken i tre delar: Innan, under och efter besittningen i Kongo.
Han dyker djupt ner i Leopolds förflutna för att ta reda på hur han kunnat bli denna giriga tyrann som förstört så många människors liv. Man får bland annat reda på att Leopold var mycket duktig på att manipulera och charma andra människor, vilket gav honom ett enormt övertag när han kämpade för att ta Kongo i sin besittning.

Tillskillnad från andra kolonier i Afrika var Kongo i kungens personliga ägo, detta gjorde att han var tvungen att ta enorma lån och risker för att kunna finansiera det hela.
Men han kunde dock senare tjäna en förmögenhet på att pumpa ut alla naturresurser landet hade. Detta gjorde han genom att utnyttja lokalbefolkningen genom slaveri, för att få dem att arbeta förekom även tortyrliknande metoder samt kidnappning. Stympning av kroppsdelar tillhörde vanligheten. Allt detta beskrivs väldigt detaljrikt och man får en mycket grafisk bild om vad som föregick bakom ridåerna i Kongo. Författaren lyckas beröra en på många stadier och man mår ibland lite dåligt när man läser metoderna som användes. Denna bok är alltså inget för den känsliga.

Förutom Leopold II tas även andra inblandade upp, främst kanske den världsberömda upptäcksresaren Stanley. Man får genom andras anteckningar se hur Stanley verkligen var på sina resor och det var långt ifrån den hjälte han själv utgav sig för att vara. Det visar sig även att Stanley hade ett finger med i spelet när kung Leopold skulle lägga beslag på Kongo, dock var han som så många andra manipulerade av den giriga konungen. Författaren slänger fakta som detta mot läsaren och man förundras gång på gång av hur skicklig Leopold egentligen var på just den biten.

Adam Hochschild tar även genomgående upp de som senare skulle bli Leopolds motståndare till regimen, de som jag skulle vilja kalla för hjältarna. Det är mycket intressant att se hur den allra första människorörelsen framkommer och hur de går tillväga för att skipa rättvisa. Genom framförallt media (tidningar) lyckas man tillslut få regimen på fall. Journalisten Morel var den största motståndaren som under många år slogs i motgångar för att tillslut få världen att förstå.

Jag gillar även att författaren tar upp de som kanske inte är allra mest uppmärksammade men som spelade stora roller för att folk skulle få upp ögonen för de fruktansvärda förhållanden som fanns i Kongo. Till exempel George Washington Williams, som var den första journalisten att uttala sig negativt till regimen. Eftersom han var mörkhyad togs hans kritik inte på allvar, men utan honom kanske ingen skulle ha ställt sig frågan hur det egentligen stod till i Kongo.

Källorna till boken är i de flesta fall tagna från kolonialister eller besökare i kolonin, som antecknat vad de sett i brev, dagböcker eller böcker. Det förekommer alltså väldigt få källor från dem som verkligen var utsatta för alla hemskheter: urinvånarna.
Detta förklaras till att urinvånarna inte hade något skriftspråk och att de därför inte kunde teckna ner de fasansfulla händelserna. Även om de källor författaren använder helt klart fungerar och ger en bra bild av vad som försegick, skulle jag vilja se mer från dem som verkligen utsattes för brottet. Det finns ju alltid risk för att framförallt kolonialisterna vinklade sitt innehåll för att få sig själva att framstå i bättre dager, den risken finns inte om man tagit källor från urinvånarna.

I Kongo dog det flera miljoner människor under kung Leopold II regim. Antalet döda är svårt att fastslå men det rör sig någonstans mellan 1/3 och 50 % av Kongos befolkning, detta är alltså i fas med förintelsen i antal döda. De flesta dog i svält, tortyr och tvångsarbete. Allt för att bringa in pengar till den giriga konungen.

Kung Leopolds vålnad är en bok om girighet, grymhet och hjältemod. Det är en av de absolut bäst skrivna och mest gripande bok jag någonsin läst, trots vissa brister på framförallt källorna. Författaren lyckas fånga läsaren och han slänger ut hjärtskärande fakta som berör gång på gång. Boken blir aldrig tråkig och man känner alltid en pirrande känsla i magen om vad som skall förtäljas i nästkommande kapitel.

Mänskligheten har inte råd att låta detta fruktansvärda brott ligga och dvala i glömska. Läs kung Leopolds vålnad och försök att inte bli berörd. Du kommer inte att lyckas.