Jag har läst många NDU-böcker och fascinerats av det som väntar på andra sidan döden. Många är verkligen läsvärda. Men när jag fick tag i Min tid i himlen kände jag ingen entusiasm inombords. Den kändes som ett hopplock från andra böcker med författarens tillrättaläggande av deras vittnesmål med sin egen tolkning av hur han tror att det ska vara. I boken saknas vittnen till olyckan - läkare, sjukhus, polisrapport, släktingar - som skulle kunna styrka att den verkligen skett. Olyckan nämns med endast ett par meningar, som om han inte hade material nog att berätta mer om vad som hände, och den skedde ett trettiotal år tillbaka i tiden räknat från bokens publicering. Efter författarens påstådda uppståndelse ska han ha uppväckt döda, men inte heller någon av dessa ger sitt vittnesmål i boken. Jag skrev därför till originalförlaget och efterlyste dessa uppgifter. Efter flera påminnelser fick jag till slut svaret att man fortfarande hade förtroende för författaren(som nu är död), men inga vittnen gavs. Uppenbarligen kunde man inte få fram några. Detta är minst sagt klen källforskning av ett förlag, som borde ta sanningshalten i sina böcker på allvar. Helvetesskildringen i boken stämmer inte med andra NDU. Det finns andra som också sett helvetet, men då aldrig med en Jesus som går omkring och nekar dem som ropar till honom och vill därifrån. I stället möter man människor som inte vill komma till Jesus, därför att de antingen hatar honom eller skäms så mycket att de inte vill visa upp sina liv i himlen. (Se Joh 3:20 för Jesu förklaring på detta. / Peter Wallgren
|
(71 år)