Har själv RP. Det här var den första boken jag läste när man väl hade fått en diagnos. Uppskattade den väldigt mycket. Tonen känns visserligen lite patetiskt ibland. Men det väldigt skönt att veta att man inte är den enda som känner sig patetisk efter att ha gått in i en stolpe eller knäat någon stackars unge i ansiktet ;-(
Ganska skönt med en synskadad författare som inte behöver visa hur otroligt stark och duktig han är, även om det svider. Alla handikappade är inte stålmän som kryper till toppen av K2 eller tar pilotcertifikat trots att dom är blinda.
En personlig 5:a, men det blir bara en 4:a eftersom den kanske inte är så himla allmängiltig.
|
(56 år)