Orwells avsikt är inte att förutspå framtiden, varför det verkar missriktat att kritisera honom på basen av att han 'misslyckats' i detta. 1984 är ett dystopiskt verk, det vill säga, författaren vill varna världen för hur det kan gå, om vi inte ser upp. Orwells samtid var turbulent, han levde genom krig (och deltog också själv i spanska inbördeskriget) och såg många goda försök till samhällsomvälvning urarta i korruption och förvriden utveckling. Framtidshoppet var för många inte alltid starkt under perioden. Det är så man måste läsa 1984, och i rent argumentativ bemärkelse har han många fina poänger. Men litterärt lämnas mycket att önskas. Orwells still är, i mina ögon, klumpig, platt och konstruerad. Han har något att säga, men han är ingen berättare. Historien är väldigt endimensionell, med föga övertygande karaktärer och relationer mellan dessa. Språket känns stelt och det är svårt att komma in i berättelsen. Varför just Orwells verk blivit så känt (dystopiska författare finns det gott om, några nära besläktade verk är Huxleys Brave New World och Boyes Kallocain) är kanske förunderligt. Men en avgörande faktor är säkerligen att han var engelskspråkig.
|
