Vedervärdig! Åh, vad de här överklassmänniskorna äcklar mig! Det må vara hur välskrivet och träffsäkert det vill (det tycker jag också att det är) men det här är en epok i historien och en typ av människor vars existens jag helst vill glömma. (Om någon t. ex. skriver en träffsäker skildring av slaveri utan att ta avstånd från det - kan det då bli god litteratur?) Visst, visst, det är säkert sant, Austen var som en av de där kvinnorna i boken och hon beskriver sitt liv, men mig förefaller de allihop som några slags livlösa pappersfigurer som stelt rör sig i en dockteater. Aldrig visa några äkta känslor, aldrig yppa vad man har på hjärtat, bara ständigt vara behärskad och belevad. Men så tar det ju också c:a fyrtiotre kapitel innan huvudpersonerna kommer på att de älskar varandra. Det är hantverksmässigt mycket skickligare än en Allers-roman men innehållet är detsamma och det är mig obegripligt hur detta kan hållas för god litteratur.
|
(64 år)