Historien utspelar sig i början av 1500 talet. Bro.. Visa hela

Historien utspelar sig i början av 1500 talet. Bronwyn MacArran, nybliven klanledare för klanen MacArran har blivit tillfångatagen av engelsmännen. Henrik VII har tröttnat på de ociviliserade och stridslystna människorna i norr och bestämt sig för att få slut på oroligheterna. Ett äktenskap arrangeras mellan Bronwyn och den unge lojale riddaren Stephen Montgomery.

Bronwyn som bara vill sitt folks bästa går med på att gifta sig med Stephen. Hon lovar dock sig själv att hon inte kommer att bli ”någon mans egendom”. Speciellt inte någon smutsig engelsman som dödat hennes far och plågat hennes folk i så många år. Hon är en stolt hövding, sin egen herre, till skillnad från ”dom där” engelska kvinnorna som vare sig kan tänka eller handla själva.

Stephen som fått höra ”Hon var, genom börd, härskarinna över en mäktig skotsk klan”. ”Förbaskade skottar som kunde tro att en kvinna var intelligent och stark nog att anföra män” Han föreställde sig henne för sitt inre. ”Hon måste vara minst 40 år gammal, ha hår i samma färg som stål och en kropp som är tjockare än hans egen. På bröllopsnatten skulle de säkert bryta arm om vem som skulle ligga överst… och han skulle förlora.”

När de så äntligen möts blir Stephen fullkomligt lamslagen av den unga kvinnans skönhet och stolthet. Hon i sin tur avskyr att behöva gifta sig med den bortskämda påfågeln som inte verkar kunna ta något på allvar.

Stephen får på grund av yttre svårigheter det svårt att bevisa för Bronwyn att han är en duglig make. Oavsett vad han gör avvisar och narrar hon honom. Stephen har gjort till sitt mål i livet att vinna Bronwyns kärlek och tillit. När dock hotet utifrån blir för stort tvingas hon övervinna sin rädsla och bestämmer sig för att lita på honom.

Detta är första gången jag läser någonting skrivet av Jude Deveraux. Boken är ganska välskriven och språket är lättförståeligt. Den kan bli tråkig och enformig på sina ställen men det är ingenting som man borde låta bli att läsa boken för. Ett stort plus i boken är miljöbeskrivningarna. Dessa är målande och fantasieggande. Detta kan kanske bero på att jag själv är väldigt förtjust i skottland. Jag har inte några som helst problem med att föreställa mig hur det skulle kunna vara att stå ute en regning höstdag bara iförd en kilt och blicka ut över dalarna.

Jag blir dock lite besviken över de fattiga personbeskrivningarna. De är stela och saknar känsla Hon upprepar sig och använder stereotypa beskrivningar av män och kvinnor. Stephen är stark, modig, en riktig karl och vet minsann vad en kvinna vill ha, även om hon inte förstår det själv. Bronwyn försöker vara stark och lika modig som en man, hon har ju inte förstått att hon bara är en kvinna och igentligen bara vill bli skyddad ifrån den stora stygga världen. Och så beskrivs detta om vartannat boken igenom.

Detta var en kul bok som får en tänka till lite hur man själv beter sig emellanåt. Hur känsliga relationer kan vara och hur vi komplicerar saker och ting i onödan. Som en vis människa en gång sa ”Kärlek är en form av galenskap”.