Tjänstekvinnans son
Författare : August Strindberg
Utgiven år : 1886
Bokförlag som gav ut den : Bonniers förlag, 1928
Boken Tjänstekvinnans son är en slags självbiografi, ur ett ett lite annorlunda perspektiv.Boken utspelar sig mellan åren 1849-1867,
huvudpersonen är Johan.Altså Johan är huvudpersonen som i själva verket är August själv men jag tror att han valde att skriva om hahn själv som en annan person för att få det lite mindre personligt, vilket ofta funkar.Men man förstår att den handlar om honom för den är skriven på ett väldigt ärligt sätt.
Johan är en duktig, väluppfostrad tio årig pojke, som inte vill annat än att göra saker rätt.Han var en ärlig person, som gjorde många bra saker
trots det var det alltid han som blev slagen tills han erkände saker som han inte hade något med att göra, han blev offret för vad andra hade gjort.
Och Johan som var så väluppfostrad gjorde inte annat än att ta smällarna, fast ibland försökte han såklart att säga ifrån och förneka saker,
men även då trodde hans pappa inte honom.Och därför levde han som ett offer, eftersom inte ens hans egen pappa trodde på honom.
Detta ledde till något slags sökande, ett sökande efter något som han i början inte visste vad det var.Men senare framstod det, Gudstro och
även tron på sig själv.
Genom sökandet träffade han en medelålders kvinna som han fick en bra kontakt med, inte ett som ett vanligt förrhållande men bra kontakt på andra sätt.Så de blev vänner och börjaade stötta varandra och andra saker.Liksom som om vad du gör inte har lika mycket bestydelse för vad du tänker och känner. Så han blev mera frilysten eller liksom mer som han ville vara.Men som allt annat i livet så tappade ju även han och kvinnan kontakten med varandra.
Men jag tror att det var en bra upplevelse för honom att träffa henne, för som jag förstod boken verkar det som han började inse vad hela sitt sökande gick ut på.Att finna trygghet och värme, för hans föräldrar var ju inte de mest ömsinta och varma personerna jag hört om. De var ju rätt kalla.Speciellt pappan, de hade aldrig riktigt haft en bra kontakt med varandra och det kan ha lätt till Johan sökande genom livet, att han alltid har känt sig oroad och utan en fast plats att stanna på.
Så i stora drag så stämmer underrubriken i boken "En själs utvecklingvandring" , som en vandring genom tankar och känslor för att finna det som känns bra och har en betydelse.
Handlingen i boken kan känns rätt seg eftersom de saker som hände honom inte hänt mig, och att jag inte riktigt kan känna igen mig i sakerna han berättar om.Men jag tycker att den liknar dagens självbiografier väldigt mycket, allt med förstörda relationer till varandra, sökandet efter det rätta och känslan av ensamhet.
Boken är svår att läsa, eftersom han skriver på ett så konstigt sätt jämfört med vad man är vann vid. Men jag tycker den endå avr okej attt läsa, just på grund av att det finns likheter med dagens självbiografer.Kanske inte riktigt en bok man väljer på fritiden, men man förstår mer varför han blev till den han blev.Fast jag menar inte att han blev en jättebra männsika.
|
(33 år)