Recession av ” Anna Karenina ” Jag.. Visa hela

Recession av ” Anna Karenina ”


Jag har läst bocken ” Anna Karenina ” av Leo Tolstoj. Tolstoj är mest känd för böckerna "Krig och fred" i fyra delar och "Anna Karenina”. Han utvecklar sin pacifistiska anarkism i böckerna "Ivan Iljitjs död" -1886,”What then must we do?"-1887 och”The Kingdom of God is within you",-1894.
Leo Tolstoj skrev romanen Anna Karenina. Romanen kom ut för första gången år 1877, och den speglar författarens egen tid och samhällsklass. Tolstoj var själv en rysk greve, som försökte flera gånger dra sig undan livet bland överklassen.Tolstojs roman var en slags samhällsskildrande berättelse, med kärleks- och livskraftsförklaringar i form av självporträttering. Kärnan i romanen är familjen, kärleken i den och utanför. Kärleken i familjen och utanför kan mötas med medgångar eller motgångar.Romanen handlar delvis om den gifta Anna Kareninas passionerade kärlekshistoria med officeren Vronskij.
Romanen börjar med "Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt."
Anna Karenina är romanen som berättar en storartad historia om överklassens liv i Moskva och Sant Petersburg. Två huvufkaraktärer dominerar berättelsen. Den ena av dem är Anna Karenina. Hon lever i början ett stillsamt och relativt lyckligt liv med sin gammal man Alexej Karenin, och sin son som heter Serjosja. Hon har en stark personlighet, som får dem unga att känna avund. Anna är vacker och klok. Alla tycker om Anna Karenina, de tycker hon är så sympatisk och vacker. En gång kommer Anna till sin bror Stiva för att hjälpa till i hans äktenskapskris. Stiva är nämligen ofta otrogen, men nu har hans fru Dolly kommit på honom och är mycket upprörd. Efter att ha lyckats övertala Dolly att förlåta Stiva .Men då hon träffar greven Alexej Vronskij för första gången, ändras allting till sin motsats. Vronskij blir ohjälpligt förälskad i Anna, och hon i sin tur lockas till slut in i en komplicerad och lycklig kärleksaffär. Alexej Vronskij visar sig vara en man som kan få alla kvinnor att falla för honom. Han har en stark karaktär, charm och en slag oskuldsfullhet i sig. Men då Anna faller för denna man, vänder allting sig från lycka till olycka. Ändå försöker hon gräva fram dem få guldklimparna ur röran som bildats av skuldkänslor och besvikelser, och då spricker en slags ytlig lycka i henne, som till slut bokstavligen stryper hennes liv. Med Anna Karenina däremot är det bara olyckligt. Hon lämnar sin man för Vronskij och får ett olyckligt liv, där hon går omkring och grubblar och förebrår sig själv. Ingen tycker längre om henne heller.
I romanen Anna Karenina är det flera långa ryska namn, som förvirrar lätt den ovana läsaren. Namnen är ju svåra, en karaktär/person kan ha flera olika benämningar. Detta kan göra läsningen väldigt svår och krånglig – men efter ett tag hittar man rytmen och känslan. Men flera gånger får man bläddra fram och tillbaka, för att få begrepp om att vem som är vem egentligen. Leo Tolstojs roman fick kritik av läsarna under hans tid, eftersom historien om karaktären Anna Karenina kunde då anses som omoralisk. Anna Karenina bryter ju upp från sitt äktenskap, och på så sätt bryter hon även upp sig från sin position i samhället. Av detta kan man nog dra paralleller till Tolstoj själv. Han försökte ju flera gånger bryta upp från sin position, genom att lesa ut till landet, och leva ett bondeliv med enkel mat och klädsel – liks karaktär Konstantiv Levin gjorde i romanen.
Parallellt skildras den lyckligare kärlekshistorien mellan Kitty och godsägaren Levin. I romanen får man även möta greven och godsägaren Konstantiv Levin. Även han söker sin lycka i livet. An visar sig vara mannen i romanen, som verkar vara den mest klokaste och förnuftigaste. Men trots sin förnuftighet, så förälskar sig även han helt totalt. Han faller för den unga Katerina Stjeraskaja (Kitty) som är kär i Vronskij, som är kär i Anna Karenina.
Kitty säger först nej till Levin för att hon vill ha Vronskij. När Vronskij säger nej till henne blir hon sjuk, och det tar lång tid för henne att bli bra igen.
När hon märker att hon inte kan få Vronskij så säger hon ja till Levin. Man kan tycka att deras äktenskap inte ska bli bra eftersom hon tagit Levin som ett "andra val", men jag får intrycket att dessa två lever det mest fridfulla och lyckliga livet i boken. Levin är en mycket jordnära person. Den senare lär vara inspirerad av Tolstojs eget äktenskap.
Jag tyckte om att läsa denna roman, trots att det var aningen svårt och hackigt i början. Tar lite tid att komma in i, men sen är den fantastisk. Så vacker, så insiktsfull, så bra personkännedom och fortfarande så modern. Men jag tycker om att känna boken tyngd i min hand – och tro mig, Anna Karenina romanen med hårda pärmar var rätt så tung att hålla i… Men inte alltför tung att läsa. Romanen är en mästervärk och jag har stor respekt för orden som kommer från Leo Tolstojs penna.

Anne-Mary