Viktor Catervas Accdordern är en mycket medryckande och besynnerlig berättelse om flykt och fåglar. Vid första anblicken skildrar boken den ständiga rörelsen och hur det är att vara hemlös. Men snart blir det tydligt att det finns en berättelse under berättelsen, en sorts dubbel handling som påverkar den yttre historien ungefär som hur minnet av en dröm kan påverka dagens göranden och låtanden. Ytberättelsen skildrar accdorder-fåglarnas flykt. Till en början får man lära känna dem via ett par fågelskådare. Men snart byts perspektiven. Tre parallella historier skildrar samma ögonblick: När fåglarna inte längre står ut och börjar göra motstånd ger detta upphov till en sorts smittsam psykologisk implosion. Först får man lära känna dem som jagar fåglarna. Det är vanliga människor som fastnat eller sugits upp av ett förtryckande politiskt system och som därför glömt bort sig själva. De har tappat meningen och istället är de bara intresserad av maktkamp och konkurrens och försöker få alla andra att bli likadana. Sedan få vi lära känna fåglarna själva, och tillsist återvänder berättelsen till fågelskådarna och till deras upplevelse av situationen. Samtidigt som man läser dessa historier upptäcker en att det hela också handlar om något annat. Det handlar om berättelsernas egna sammanhang och om hur de sker och inte sker samtidigt. Det handlar om tiden.
Viktor Catervas Accdordern är en mycket underlig berättelse. Men också mycket fascinerande. Vid första anblicken har boken en något humoristisk ton, men denna humor blandas snart upp med ett djupt allvar. En sak som man inte lägger märke till om man inte läser noggrant, är att alla detaljer i boken är mycket noggrant uträknade. Till och med tryckfelen verkar vara medvetna. Se till exempel på sidan 54.
Boken ges ut av det lilla bokförlaget Styx och kan därför vara lite svår att få tag på. Själv beställde jag den från deras hemsida (http://www.styxforlag.com/bestall) efter att jag först hittat den på ett bibliotek där jag bor. Om man ska vara kritisk så kan man ju tycka att titeln är något svår, men om man titta på förlagets andra boktitlar så är den inte något undantag. Dessutom så är boken ibland lite väl detaljerad. Trots att den är tankeveckande så kunde den paradoxalt nog ha lämna liter mer åt fantasin.
Det finns en bokfilm också: https://www.youtube.com/watch?v=CdjmDdKcIaQ
|
(57 år)