Robotologins tre lagar säger att: 1. En robot får.. Visa hela

Robotologins tre lagar säger att:

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.

2. En robot måste lyda order från en människa, förutom då sådana order kommer i konflikt med Första lagen.

3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med Första eller Andra lagen.

Så börjar boken Jag, robot, skriven av Isaac Asimov på 1950-talet. Boken, som blivit en kultförklarad science fictionklassiker, har påverkat både filmrobotar och verkliga robotar. För några år sedan blev boken filmatiserad med Will Smith i en huvudroll.

Boken utspelar sig i framtiden, kanske på 2030-talet. Den består av 10 kapitel (eller noveller), som skulle kunna läsas var för sig. Dessa kapitel hänger ihop genom att en journalist intervjuar en robotpsykolog, dr Susan Calvin. Genom henne får vi veta hur robotarna utvecklats från de första modellerna som inte kunde tala, till de superrobotar som i slutet styr världen. Intervjuerna ska leda till en artikelserie i Interplanetary Press, men hur det går får man inte veta. Det fungerar bara som en ram runt de olika robothistorierna.

Handlingen utspelar sig både på jorden och i rymden. I framtiden har människorna med robotarnas hjälp kunnat bosätta sig och skapa nya världar ute i rymden, vilket leder till att överbefolkning inte längre är något problem på jorden.
Med tanke på att Asimov skrev boken redan på 1950-talet blir det lite lustigt att läsa om 2008 som framtiden, när vi själva befinner oss där. Hans framtidsvision har inte precis blivit sann, men det är ändå fascinerande att se med vilken fantastisk inlevelse han beskriver en robotstyrd framtid. En del av det han skriver har faktiskt blivit verkligt, som genmanipulerad mat. Kanske hade forskningen redan påbörjats på 50-talet, men nu är det ju en verklig produkt som vi kan köpa i affärerna.

De tre lagar, som är grunden till att man överhuvudtaget kan använda sig av dessa superintelligenta robotar, ser till att människan alltid befinner sig i överläge, trots att robotarna både är snabbare och smartare. Dock händer det att saker går fel. En människa kan säga något till en robot, som ger problem, eftersom robotar inte förstår känslor. De styrs enbart av logik. Vid något tillfälle har människorna manipulerat med Första lagen, för att det i vissa situationer inte fungerade att robotarna avbröt arbetet för att hjälpa människor som de ansåg var i fara. Detta leder till att Tredje lagen blir starkare hos roboten och den sätter sin egen säkerhet först. Sådana robotar kan bli farliga för människorna och måste elimineras.

Jag tycker att boken var spännande, intressant och framför allt tankeväckande, särskilt nu med allt vi vet om klimatpåverkan, miljöförstöring, överbefolkning i stora delar av världen m.m. Det kan låta som en fantastisk lösning att låta robotar ta hand om det mesta, eftersom Första lagen ser till att de gör det bästa för människorna, men samtidigt känns det en aning olycksbådande. Vad händer om något går fel? Hur löser man det då? Robotarna ligger ju med sin logik alltid före oss…

Boken Röda Zora är skriven under mellankrigstiden.. Visa hela

Boken Röda Zora är skriven under mellankrigstiden av den tyske författaren Kurt Held, vars riktiga namn är Kurt Kläber. Held kallade sig själv för ”rättvisans yrkesrevolutionär” och hans starka åsikter ledde till att han tvingades lämna Tyskland när nazisterna tagit makten. Han och hans fru gick i landsflykt och bosatte sig i Schweiz, där boken Röda Zora gavs ut för första gången 1941.
År 1954 kom boken på svenska. Då rekommenderades boken till mer ”mogna” skolungdomar, eftersom innehållet ansågs vara lite för omoraliskt och hade vissa kommunistiska inslag, vilket inte var populärt under kalla kriget. Det kommunistiska inslaget avslöjas redan i bokens titel Röda Zora, eftersom rött symboliserar den kommunistiska revolutionen, men rött är även blodets, livets och kärlekens färg.

Boken handlar om 12-årige Branko, som bor i kuststaden Senj i Kroatien. Hans mamma, en fattig tobaksarbeterska, dör i lungsot och Branko hamnar på gatan. Var pappan finns är det ingen som vet och pojkens farmor vill inte veta av honom.
Han hamnar snart i ett gäng bestående av pojkarna Duro, Pavle och Nicola, samt flickan Röda Zora. Zora har alldeles rött, yvigt hår, som är lika vilt som hon själv och hon är gängets ledare. De är i ständig konflikt med de barn som går i skolan och med de vuxna som slår dem och jagar bort dem som tjuvar så fort de får chansen.
Bortsett från barnen har den gamle fiskargubben Gorian en viktig roll i boken. Han är nästan den ende som är snäll mot dem och behandlar dem med respekt. Han lär dem att det är fel att stjäla oavsett om man stjäl från en som är väldigt rik eller inte. ”En stöld är en stöld” säger han åt dem och låter dem hjälpa honom med fisket. Sedan delar han vinsten med dem, vilket gör stort intryck på Röda Zora, Branko och de andra i gänget.

I den här lilla staden har livets sin gång och vad som händer bortanför staden bryr man sig inte så mycket om. Livet är tillräckligt svårt i Senj för att man ska intressera sig för hur andra har det. Författaren lyckas beskriva miljöerna på ett levande sätt och det är lätt att leva sig in i hur det var att leva i en liten jugoslavisk stad på 1930-talet.
Man förstår av beskrivningarna av de stora hotellen i Senj, att det antagligen kom en del turister dit för att bada under sommarmånaderna. Det nämns också att det finns en särskild badplats med staket, bryggor och hopptorn där det kostar pengar att gå in. Klasskillnaderna är tydliga i boken – de som är rika kan behandla andra hur som helst och den som inget har är inget värd.
Det är tydligt hur människor är beroende av varandra; bondens säd ger mjölnaren arbete, hans mjöl ser till att bagaren kan baka och hotellen och vanligt folk köper brödet. Bara den som inte har någon del i kedjan hamnar utanför, som de föräldralösa barnen.
De sociala orättvisorna märks tydligt, men det känns aldrig som propaganda. Att man, när boken kom på svenska, reagerade som man gjorde känns konstigt när man läser boken nu, men det är en väldigt medryckande och lättläst bok. Man vill verkligen veta hur det går för personerna, samtidigt som man får lära sig en del intressant historia.
Ibland kan språket kännas lite gammaldags, t ex kallas fladdermöss för flädermöss, men det påverkar inte läsningen särskilt mycket. Boken är på ca 250 sidor, men det är inget svårt språk. Tvärtom är den faktiskt riktigt lättläst.
Jag kan verkligen rekommendera Röda Zora, särskilt om man vill läsa en bok som man faktiskt kan lära sig någonting av.