Som ung, oerfaren diplomat skickas Andreas Norman av svenska UD till Thailand ett par dagar efter den oerhörda tsunamikatastrofen 2004. I denna närmast overkliga och kaotiska situation blir hans uppgift att delta i identifieringen av döda och hjälpa de överlevande.
Förutom att vara en kritisk reflektion över UDs hierarkiska och räddhågsna kultur, är detta framför allt en gripande skildring av en tragedi som berör oss alla på olika sätt. Något har för alltid gått förlorat, också för den unge diplomaten. Denna eftertänksamma text mejslas fram genom ett språk som är klart, enkelt och vackert - och som gör att man kan ta till sig bokens allvar och berikas av det.
Andreas Normans bok kan ha stor betydelse för människor som i sitt arbete eller genom sina mer personliga erfarenheter möter lidande, sorg och mänsklig otillräcklighet i kriser, också det egna.
|
(77 år)