När man läser boken av Deborah spungen, så märker man ju att hon inte är en perfekt författare, men hon skriver ifrån hjärtat vilket gör det bra. Boken är i sig helt underbar anser jag, då den skildrar en flickas lidande och kamp för att överleva, men samtidigt hennes mor och anörigas syn på hennes handikapp och levnadssätt. Det får mig och säkert andra psykiskt sjuka att fundera lite mer.
Jag har redan läst den flera gånger och den är allmänbildande, och gripande. En sjukt bra bok som är värd att läsa om man klarar av tragiska levnadsöden.
|
(33 år)