En ganska trist tillställning på det hela taget, men den uppmanar till eget funderande kring spännande frågor om frihet, rätt och religion. Författaren har en avspänd och distanserad ton som lämnar läsaren fri, för att inte säga ensam.
Första delen av boken försökte jag ta till mig i form av en talbok, inläst av Pale Olofsson, vilket dock snabbt blev outhärdligt. Det var för mig en första- och som jag hoppas sistagångsupplevelse. Hans betoningar var ofta helt godtyckliga och förvrängede sammanhanget till obegriplighet, samtidigt som han på detta sätt tycktes försöka framhäva något helt annat än bokens innehåll, eventuellt sig själv, men mest lät det som att han inte alls fattade vad han läste.
|
(71 år)