Boksidan - bokrecensioner av Nickan :

Babels hus

Babels hus är en berättelse om hur det kan fungera på olika yrkesnivåer inom sjukvården där hierarkin lätt framträder. Den utspelar sig på 70-talet när Enskede sjukhus är nybyggt och anses vara bland de bästa sjukhusen i Stockholm.
Man får följa patienten Primus Svensson som en dag får en hjärtattack när han arbetar ute i trädgården på sin kolonilott. Han kommer in på Enskede sjukhus och här får man sedan följa hur han behandlas och bollas fram och tillbaka på olika avdelningar då det till slut visar sig att han är sjukare än vad man först trott. Samspelet mellan läkare, sjuksköterskor, professorer och bibliotekarie m,m beskrivs som kall där alla bara ser till att göra sitt jobb utan någon empati vare sig för kollegor eller patienter. Alla verkar som att dom inte vill ta något ansvar utan skjuter problemen vidare och låter någon annan ta tag i det. Det känns också som att dom inte har koll på vad deras kollegor har gjort eller informerat patienten om. Till och med bibliotekarien Hardy får svara på frågor från patienter om diverse sjukdomar. Han blir en slags hobbydoktor och här framgår tydligt att kommunikationen fattas yrkeskårer och patienter emellan.

Primus är en man i 70 års åldern som blint förlitar sig på vad läkare och sjuksköterskor säger till honom. Han framstår som lite godtrogen tycker jag men det är nog många som ser dom vita rockarna som nästan något heligt. Eftersom han blir sjukare och sjukare så vill han få kontakt med sin son Bernt. Deras relation har inte varit så bra sedan han skilde sig från sin fru som inte direkt ville att dom skulle ha någon kontakt. Bernt arbetar på ett läkemedelsföretag och har alkoholproblem som han vägrar inse att han behöver hjälp med. När Primus kontaktar honom så kommer han motvilligt på besök till slut. Jag får en känsla av att Primus inte riktigt vill inse att han är sjuk och att han blundar lite för problemen som framkommer under vägen. Läkare och sjuksköterskor pratar med honom men även fast ingen gör det tydligt och berättar för honom hur sjuk han faktiskt är så får man en känsla av att han innerst inne vet hur det ligger till men inte vill erkänna det för sig själv. Hans situation känns tragisk och han är en ensam man som nu på äldre dagar får kontakt med sin son igen. Det är nog så det kan vara för många idag tror jag.

Jag tycker att boken var bra skriven och att det faktiskt är så här det kan gå till på sjukhusen. Den kändes dock deprimerande och var jobbig att läsa tyckte jag. Det var mycket hoppande fram och tillbaka mellan olika personer och händelser som i ett försök av PC Jersild att få med hela sjukhusets personal och beskriva deras situation. Detta tyckte jag gjorde att boken kändes lite hattig men jag förstår att det var syftet med boken. Det finns ett ogillande om hur sjukvården fungerar som är väldig tydlig och jag förstår att boken fick mycket uppmärksamhet när den kom ut. Den känns dock lite gammaldags idag och jag tror att det har förändrats sig lite i dagens samhälle då vi som patienter är så välinformerade och nästan våra egna läkare med Internet som hjälp. Jag tror att vi i och med detta inte är lika ”hjälplösa” patienter utan vi ser till att själva skaffa fram information om våra åkommor. Sen vad det gäller hierarkin så tror jag den är ofrånkomlig. Det är klart att en läkare som studerat i 7 år ska ha en bättre status än t ex en sjuksköterska, men respekten för varandra måste ju självklart finnas där!
Läsvärd bok som kanske tillhör allmänbildning men jag skulle nog inte rekommendera att läsa den om man inte har ett intresse för sjukvård.