Jag tyckte Äcklet var välskriven men det var jobbigt att läsa mer än 20-30 sidor i ett slag. Före "vänpunkten" (som föregående skribent skriver om och jag antar att han syftar på när Antoine möter Anny (?)) det vill säga. För efter han träffade Anny gick det betydligt lättare och impulsen at sluta läsa blev svagare. Min analys av det är att det var jobbigt att läsa på grund av att boken väckte min egen ångets inför det liv jag lever sammaen med alla ting och skit Antoine kan uppleva så skrämmande (tingens psykos är ständigt hotande i boken).
Läsvärd hur som helst.
| 
(40 år)