SILJANS KONDITORI – Oscar Danielsson
Ännu en av den sortens bok som är så simpel att man blir irriterad över att man inte skrivit något liknande själv. Berättelsen är centrerad runt Rikard, en trettioårig Stockholmskille som lever ett ganska stillsamt liv, men är full av funderingar. Speciellt mycket funderar han över sina mor-och farföräldrar. Han önskar att han hade lärt känna dem. Den enda som finns kvar, förutom farmor som har blivit senil, är mormor.
Genom korta tillbakablickar får man följa Rikards föräldrars historia och hans far- och morföräldrars historia. Allting är beskrivet utifrån eller från ovan, i tredje person. Ett försök görs också att beskriva den politik som ligger och låg i tiden. Föräldrarna var engagerade i Vietnamkriget, men nu lever de som vilka Svenssons som helst. Inget speciellt händer. Det är en vanlig svensk familj med alldagliga dilemman, såsom var ska de göra av mormor som bor ensam på landet och kan ramla i trappan.
Nutidsberättelsen utspelas under ett par veckors tid och fokuserar på resan som Rikard och hans mamma gör till mormor i Dalarna. Det är mycket rörande och trovärdigt beskrivet. Små vardagshändelser. Fint porträtterade landsbygdsoriginal, mormors intresse för fåglar och korsord. Man myser lite och känner igen sig.
Jag minns när jag såg författaren under någon uppläsning i samband med presentationen av debutanter hösten 2003. Danielsson sa att i orginalmanuset tyckte förläggaren att det fattades något som band samman. En kärlekshistoria. Det förklarar romansen med Sofie, en granne till mormor. Utan det lilla tillägg skulle boken ha varit mycket tam. Det känns mer som en dokumentär av svenskt vardagsliv i tre generationer än en riktig roman. Något man kan slöläsa utan att uppleva något större känslosvall.
|
(42 år)