Uppenbarligen verkar det som om man antingen gillar den här boken eller så gör man det inte.
Jag tillhör den senare kategorin och jag tillåter mig att vara kritisk utan att vara 13/14 år - jag är över 40. Kanske är det just därför jag är kritisk?
I mitt tycke är romanen ytlig och tunn. Handlingen är förutsägbar, människobeskrivningen platt och stereotyp. Sofia och hennes vänner är goda, vackra, starka, rättvisa medan hennes motståndare är billiga, lömska, ohederliga och drivs av sina djuriska lustar. Några gråtoner finns inte i boken.
Med tanke på att Nemert skall vara adjunkt i historia är sakfelen i boken pinsamma. Och de spelar roll, åtminstone för mig. Om jag skall få ut något av en bok som utspelar sig i en anna tid måste den vara trovärdig. Då är det viktigt huruvida romarna åt "falukorv eller kebab"; sådant skall stämma, annars kan jag lika gärna läsa vilken kioskroman som helst.
På samma sätt förundras jag över att Nemert låter huvudpersonerna "skriva under pappren" vid överlåtelse av hus eller att Sofia går och lägger sig för att läsa en bok i väntan på sin man. Vare sig papper eller böcker i vår mening fanns inte på den tid boken utspelas i. Det är möjligt att Nemert åsyftar aktiviteterna i överförd betydelse, men även i det fallet haltar det ordentligt; det känns inte trovärdigt.
Ett uns av källforskning hade hedrat Nemert. Det förefaller hon emellertid inte ha kostat på sig.
Det bästa man kan säga om Bortom stjärnan är att den är en saga. Är man ute efter romantik och lättsmält underhållning bjuder den på det. Men vill man ha mer än så får man nog leta vidare i bokhyllan... |
(60 år)