För många som är unga idag, är det nog svårt att f.. Visa hela

För många som är unga idag, är det nog svårt att föreställa sig hur det var under förintelsen och andra världskriget. Det är svårt att förstå hur nazismen kunde bli så mäktig och hur så många gick på propagandan. Ibland kanske man inte ens vill veta och förstå. Men förståelsen och kunskapen om vad som hände är viktig, för att det som hände aldrig ska kunna upprepas.

Romanen Molnfri bombnatt, av Vibeke Olsson, kom ut 1995. Den handlar om Hedwig Maurers liv, från det att hon är runt elva år 1933 och bor med sina föräldrar i Mainz, Tyskland, till dess att hon som sjuttioettåring berättar om sitt liv. Hedwigs far var socialdemokrat och fördes därför till koncentrationsläger tidigt i berättelsen. Hedwig själv var nazist och medlem i nazistiska föreningar. Som sjuttonåring var hon förlovad med SS-officeren Wilhelm Schurbiegel. De fick dock inte tillåtelse att gifta sig med varandra. Mot slutet av kriget hamnar Hedwig i koncentrationslägret Ravensbrück. Hon överlever och efter kriget får hon komma till Sverige och gå på folkhögskola. Där möter hon Evert som hon senare gifter sig med och spenderar resten av livet med i Stockholm.


Huvudpersonen är förstås Hedwig, som beskrivs som en riktigt typisk tyska, framförallt till utseendet men också för att hela hennes släkt, så lång man kan hitta, är tysk. Hon är också nazist, men ändå hamnar hon till slut i koncentrationsläger. En annan huvudperson är Wilhelm Schurbiegel, SS-officeren som till slut hatar Hitler för att han gjort honom till en bödel och för att han har krossat vad han trodde på. Wilhelm var förlovad med, och fick ett barn med Hedwig. Helga heter Hedwigs bästa väninna, som blev av med ena benet i ett bombanfall. Hon och Hedwig håller kontakten genom hela livet och hon är en av de få, om inte den enda, som Hedwig berättar allting för. Vissa saker får nämligen inte ens Hedwigs make Evert veta.

Molnfri bombnatt är inte kronologisk i den mening att första händelsen kommer först och sista sist. Tvärtom är den mycket uppsplittrad och hoppar fram och tillbaka i tiden. Det är Hedwig själv som berättar sin livshistoria och hon hoppar mellan olika minnen då hon berättar. Vad som däremot är kronologiskt är att i bokens början innehåller minnena mild skam och andra negativa känslor. Under berättelsens gång blir känslorna tyngre och tyngre och mot slutet får man höra om Hedwigs allra djupaste skam och sorg.
Boken är uppdelad i 44 kapitel och i varje kapitel visas minnen ur minst två olika tider i Hedwigs liv. Bokens början och slut hålls ihop av att de beskriver Hedwig i sin lägenhet 1994, före och efter att hon skrivit ner sin livsberättelse.

Boken är ganska lättläst, men ibland tyckte jag att det var lite knepigt att hålla reda på var i berättelsen man befann sig. Det är tydligt att författaren jobbat på att få boken att låta som om det är Hedwig själv som berättar sin livshistoria. Det kan man till exempel se på att hon associerar från ett berättat minne till ett annat. Ett annat exempel är att när hon är på väg att berätta om något svårt, kan hon sanna upp och börja berätta om något annat för att sedan uppmana sig själv att hålla sig till ämnet. Det tycker jag kan bli lite överdrivet ibland.
Bildspråket är inte särskilt rikt, men där finns några väl valda liknelser, till exempel att kriget var som en tysk tvättmaskin som kramar ur människorna. Idag går tvättmaskinerna fortare liksom dagens krig.

Molnfri bombnatts tema tror jag är tolerans och förståelse för alla människor, till och med mot vissa nazister. I berättelsen förstår Hedwig aldrig varför judarna eller någon annan folkgrupp ska utrotas. Hon börjar hata Hitler och nazismen då hon får reda på vad som hände med judarna, något som mycket få människor ens i Tyskland visste om. Hedwig bär också på en stor skam över att hon inte protesterade, åtminstone med gömda flygblad, mot nazismen. Att hon var tyska och nazist kunde inte hjälpa henne från ett koncentrationsläger, vilket visar på att hon lika gärna hade kunnat protestera.
Boken visar också hur lätt det är att falla för propagandan. Den visar just vad det var som fick människor att följa, eller åtminstone acceptera, nazismen. Något annat viktigt är att boken ger inblick i livet på den tiden och ger människorna, även nazisterna, ansikten. Även bödlar är människor.
Boken motarbetar fördomar, förutom genom att visa människorna under nazismen, också till exempel genom att i många av mötena mellan två personer i boken, mejas den ena personens fördomar ner och blir ganska löjliga.
När det gäller politiska tendenser verkar det bara finnas tre grenar i den här boken; nazism, kommunism och socialdemokrati. Då Hedwig i ett val på 70-talet röstar på Centern, blir Evert rejält sur på henne. Det verkar som att socialdemokratin är det enda demokratiska och goda alternativet.
Slutligen är naturligtvis ett viktigt budskap att förintelsen inte får upprepas.

Jag ser många anledningar till att läsa denna bok.
För det första är den välskriven. Berättelsen är spännande och realistisk med bra detaljer och tankar. Samtidigt är den inte så realistisk att den blir svår och hemsk att läsa.
För det andra är den annorlunda mot andra skildringar om andra världskriget, som gärna vältrar sig i olyckan.
För det tredje ger boken en viktig förståelse för hur det var att leva i nazismens Tyskland. Tyskarna, nazisterna och SS-män får ansikten och man inser att inte ens alla SS-män var felkodade, nazistiska mördarmaskiner. Någon kunde till och med hata Hitler.
Vissa kanske tycker att det finns tillräckligt många böcker om andra världskriget och förintelsen och att man därför inte behöver läsa denhär. Till dem kan jag bara säga att nej; så länge de är bra kan de aldrig bli för många. Och det här är en riktigt bra bok.


Så om du har en kväll över och har lust att läsa, ta då fram ett nyförvärvat ex av Molnfri bombnatt. Jag är övertygad om att du då får en bra kväll, för den här boken är spännande, intressant och matnyttig. Livet under andra världskriget kommer närmare, utan att för den skull vara påträngande. Oberörd är nog ändå ingen som lägger den här boken ifrån sig efter sista sidan.