Denna deckare tar oss med till Mankells egen uppväxtort, Sveg. Så han kan miljöerna som sin egen ficka.
Boken är skriven enligt Mankells eget recept, korta meningar, informativ text inom ramarna för det som kan kallas skönlitterärt.
Förmodligen har denna bok inte avsatts så stort intresse som den kanske förtjänat, på grund av att Wallander inte är med, som vid tidpunkten för den här bokens publikation redan hade fått något av en kultstatus.
Med denna bok att referera till, tvivlar jag inte på att Mankell försöker skriva om stora, grundläggande samhällsteman. För att kritisera, tycker jag att upplösningen tenderar till att bli förutsägbar.
F ö, enda anledningen till att jag öppnade denna bok var en nyfikenhet på landskapet Härjedalen som Mankell för en gångs skull valt att förlägga handlingen till.
Det visade sig att långt mycket mer än bara det allmänt gåtfulla Härjedalen skulle fånga mitt engagemang.
Sammanfattningsvis, en bok att rekommendera.
|
(24 år)