Marit Paulsens bok är en fantastisk barndomsskildring men samtidigt ett historiskt dokument över vad krig kan innebära för barn. Språket och stilen är rakt på sak men samtidigt beskrivande till sin karaktär. Rakt igenom skildringen hålls ett barnperspektiv som ger autencitet och omedelbarhet i framställningen.
Bokens motiv tycks vara våldets meningslöshet och den bärande idén eller budskapet berättelsen lyfter fram, är att människor är olika och gott och ont existerar jämsides i människan. Alla mäniskor som berättelsen färgas av har en kamp att utkämpa var och en på sitt vis.
Ytterligare teman i boken är vänskap och brist på vänskap vilket alltid är ett tema som berör.
|
(59 år)